The Logbook

Nu har höstmörkret börjat sänka sig och vi måste följaktligen förbereda oss på en lång och kanske kall vinter. För den skull har vi tömt ångpannan på allt vatten, tömt alla tankar och rör, askat ur eldrör, sotat alla tuber samt tömt eldstäderna på sina eldbryggor och roster.
Nu har vi också täckt hela akterskeppet med en pressening, så att man känner det som att stå i en medeltida katedral när man befinner sig på akterdäcket. Det enda som fattas är ett krusifix och en orgel.

Vi slutade årets säsong med att kola, samt deltaga i firandet av storasyster isbrytaren St. Erik’s 110-årsdag genom att under tre dagar genomföra s.k. kajkörning det vill säga att vi körde maskinen på sakta fram medan vi låg förtöjda. Detta arrangemang uppskattades högeligen av alla besökare, som dessutom kunde förse sig med kaffe och våfflor tillverkade på vedspisen i byssan.
Det var en avslutning på en framgångsrik sommar där vi har genomfört ett antal resor med passagerare som alla förlupit utan några incidenter värda att nämnas. Vi, alla som medverkat till detta kan känna oss nöjda och glada. Vårt vackra fartyg har visat sig från sin bästa sida. Nu väntar vintervila, då vi skall pyssla om henne efter bästa förmåga.

Efter att vi kört med passagerare i början på juni, blev det en period då fartyget låg stilla och exponerades för besökare på Vasapiren. Men den 15,16,17 och 18, samt 21, 22 och 23 augusti genomfördes ett antal resor i Vasas kölvatten till de medföjandes stora belåtenhet. Vi var själva mycket nöjda eftersom allt förlupit lugnt och utan incidenter. Vi har haft roligt och också lärt oss att hantera fartyget på ett betryggande sätt. Nu vidtar arbete med att städa upp och ställa i ordning inför den kommande vintern.

Midsommarveckan, som präglas av tillfredsställelsen av en väl genomförd period av körningar med passagerare. Nu får vi ställa i ordning och städa upp, men också ta hand om besökare på kajen som vill komma ombord och besöka vårt vackra fartyg. Ett fint arbete som nu är helt färdigt är riggande av lastbommen.
Vi kastar loss igen 15,16 och 17 augusti och också 21, 22 och 23 augusti. Välkomna då

Det har varit mycket aktiva veckor med förberedelser inför den stundande seglationen med passagerare. Mycket skulle klaffa innan vi ville kasta loss, men efter ordentliga förberedelser vilket inbegrep säkerhetsutbildning av besättningen, och kontroll av säkerhetsutrustning var vi beredda. På nationaldagen den 6e juni kastade vi loss, och sedan gjorde vi under tre dagar nio turer med människor som verkligen uppskattade upplevelsen. Därefter hade vi under två dagar två förbokade turer även dessa mycket uppskattade. Nu skall vi ligga still till den 15, 16 och 17 augusti, då vi kommer att köra igen.

Arbetet under dessa veckor har varit inriktade på att förbereda fartyget inför den kommande Kulturnatten. Där hade vi hjälp av glada och trevliga sjövärnskårister, som också medverkade i att ta emot och visa runt på fartyget när det väl begav sig. Vi hade mer än 1300 besökare på kulturnatten den 26/4 mellan 1800 och 2400. De drack kaffe, fick broschyrer, köpte böcker och bombarderade oss med intresserade och nyfikna frågor.
Under förberedelsetiden fick vi det tråkiga beskedet att vår hedersmedlem Kurt Ekstrand hade gott bort. Kurt var en gång maskinist ombord när Sprängaren fortfarande var i aktiv tjänst, och han var en rik källa av kunskap som han gärna delade med sig av. Sista gången vi träffades var vid ”Stocholm steam” i augusti förra året, då Kurt åkte med tillbaka från Riddarholmen till Wasakajen. Han var en uppskattad medlem och må han vila i frid.

Det är kallt och otrivsamt ovan däck, men inne i fartyget och på bryggan är det om inte behagligt så åtminstone uthärdligt. Vi arbetar oförtrutet med att rengöra maskinrummet, installera el, samt inreda skansen. Där blir det allt finare för varje arbetsdag, och det är frestande att lägga sig i en av de bekväma kojerna och ta sig en slummer efter lunchuppehållet.
Vi har också hunnit med att ha årsmöte i den ekonomiska föreningen Vedettbåten Sprängaren. Det blev i stort sett omval på de flesta posterna. Inga större överraskningar. Föreningens ekonomiska tillstånd är gott, så vi ser fram emot årets seglation med största tillförsikt.

I dag installerades en överslaf i skansen. Den ser gedigen ut. Samtidigt är durken målad en första gång. Det blir finare och finare. Det kommer att bli ett rent nöje att få vistas i denna miljö

Året 2024 avslutades med en julfest för de som verkat ombord under det gångna året. Sedan har vi haft Jul och Nyårslov och sedan startade vi 2025 med att fira den Internationella James Watt-dagen den 14/1. Nu kör vi igång inför den nya säsongen som kommer att innebära resor med passagerare så ofta och mycket som vi orkar med och förmår. Vi ser alla fram emot detta.

Det börjar lacka mot Jul, så vi förbereder för vinteruppehållet. Bland annat pågår ett intensivt arbete i akterinredningen och i skansen, som vi hoppas skall vara färdigt i all sin glans inför nästa säsong.
Vad som också måste göras är att aska och sota ur sotskåp eldrör och flamugnar samt återbörda eldbryggor,sidoroster och rosterstavar tillbaka in i pannan. Detta arbete som delvis är smutsigt och obekvämt är nu klart, och som framgår av bilden är nu allt förberett inför den kommande eldningssäsongen och vi kan snart njuta av ett välförtjänt Jullov.

Inte mycket händer nu, annat än att vi förbereder Sprängaren för sin vintervila. Dock kommer arbete att pågå i skansen och akterinredningen, så att vi har ett fint fartyg att visa upp nästa säsong. Vi träffas varje tisdag och arbetar med det som går att göra. Det finns alltid något att sätta i händerna på den tappra skaran som möter upp varje tisdag, inte bara för att det behövs, vi har trevligt också

Vi mins med lite nostalgi sommarens fina körning under Stockholm Steam, då vi fick slussa in i Mälaren och sedan visa upp vårt fina fartyg för en talrik publik på Riddarholmen. Därefter gå hem igen medförande passagerare som när de gick iland ganska mangrant talade om att det var lite av de häftigaste de hade upplevt på länge. Det som vi tycker är en del av vardagen är uppenbarligen något alldeles extra för de som inte är vana vid att se hur man eldar en ångpanna med kol och hur en ångmaskin arbetar. Det blev en dag att minnas nu när vi förbereder oss för en lång vinter.

Nu är säsongen över och vi börjar förbereda oss för den kommande vintern. Det gör vi med att tömma pannan och alla tankar på vatten, länsa alla utrymmen och smörja och baxa alla maskiner. Sedan har vi ett digert program med arbeten som skall utföras inför nästa säsong. Det finns att göra på vintern också
Den bifogade bilden visar vår hedersmedlem Bert Sandberg, som än gång i tiden gjorde sin värnplikt ombord som eldare. Han var med och bogserade pråmarna Frigg och Oden inför bärgningen av regalskeppet Vasa. Det har hänt mycket sedan dess.
Berts minnen från den tiden är en rik källa att ösa ur. En del av dessa finns dokumenterade i vår bok om Sprängaren skriven av Ibb Jessen. Den finns att köpa ombord eller så kan vi skicka den om ni kontaktar oss.

Sommaren har förflutit raskt, och även om vi inte har lämnat kaj under denna tid, så har en hel del arbete ändå utförts.
Mycket aktivitet har varit att förbereda deltagandet i Stockholm Steam, som var ett försök att samla alla verksamma ångfartyg i Stockholm med omnejd utefter kajen på Riddarholmen. Detta evenemang kom till stånd den 25/8 och blev en ” smashing succe’”
För att kunna deltaga var vi först tvungna att få till vårt passagerarcertifikat, samt få vår panna godkänd, och få våra säkerhetsventiler provade av panninspektörer. Detta ordnades vecken innan, och därefter vidtog utbildning i säkerhetsfrågor för den kommande besättningen. Allt i tid och i god ordning.
Lördagen den 24/8 genomförde vi så en provtur, och det var första gången vi lämnade kajen i år. Allt fungerade efter ritningarna, så vi kunde med förtröstan kasta loss 0900 för inslussning till Mälaren på utsatt tid 0930. Vi ankom till kaj 1100, och då hade redan mängder av förväntansfulla människor samlat. Därefter var det full fart med visning av fartyget och försäljning av kaffe och skorpor och boken om Sprängaren till klocka 1600, då vi kastade loss och backade ut med betalande passagerare för att åter slussa ner till saltsjön och kajen vid Vasamuseet.
Det var en trött med nöjd besättning, som lämnade fartyget medan augustihimlen långsamt mörknade.
Passagerarnas nöjda kommentarer var en fin belöning för allt nerlagt arbete.

Vi hade ett mycket ambitiöst program, som på grund av sjukdom hos en av våra nyckelpersoner kom på skam. Vi är ledsna för det, men nu tänker vi på vår kollega och önskar honom en snar bättring. När detta hans tillfrisknande är ett faktum kommer vi att återuppta våra turer i Vasas kölvatten. Till dess får vi ge oss till tåls, och sköta om vårt fartyg efter bästa förmåga.
Bilden visar vår nyvalde ordförande i Sprängarens vänförening Ingemar Wahlberg, som nu har tagit sig an detta krävande värv. Vi hälsar honom välkommen och önskar honom lycka till.

Denna vecka kröntes med de bägge örlogsdagarna den första och andra juni. Det var soligt och varmt och på kajen och ombord myllrade det av glada och intresserade människor från både Sverige och utomlands.
Vi serverade kaffe kokt på byssans vedspis, mindre goda skorpor, som man säger och fest-is till barnen. Vi delade också ut broschyrer på svenska, engelska och hör och häpna även på kinesiska.
Boken om Sprängaren såldes också, så vi har all anledning att vara nöjda.
Estelle och Rasmus från Sjövärnskåren gjorde en imponerande insats, så vi är dem stort tack skyldig. Inte nog med att de är duktiga, de är trevliga också.

Mycket har hänt på dessa veckor då vi förbereder oss inför sommarens seglation. Vi har kolat, monterat lastbommen, röjt i skansen och byssan, målat både invändigt och på babords utsida, samt också genomfört årsmöte och konstituerande sammanträden i både den ekonomiska föreningen Vedettbåten Sprängaren som i Sprängarens Vänförening. Vänföreningen har nu fått en ny mycket meriterad ordförande som heter Ingemar Wahlberg. Vi hälsar honom välkommen och hoppas att han skall trivas med att ta hand om alla som valt att stötta verksamheten på vårt vackra fartyg.

Denna vecka kröntes med Stockholms kulturnatt den 20/4 mellan klockan 1800-2400.
Vi hade förberett oss i god tid, genom att putsa och feja, delvis med hjälp av medlemmar i Stockholms sjövärnskår, som beredvilligt och glatt deltog i arbetet.
Vi hade också eldat i pannan så att när gästerna anlände gick vår maskin på långsamt fram.
Det blev en stor framgång, och inte mindre än 1863 besökare kom ombord och visades runt i akterinredningen, på bryggan och inte minst i värmen nere i maskinrummet. Det var bistert kallt, vilket gör att antalet besökare är förvånande och naturligtvis också glädjande.

Nu börjar värmen komma och leden tätnar med arbetsvilliga besättningsmän och kvinnor med för den delen, vilket tydligt framgår av bilagt foto. I dag hann vi med att måla durken i aktre mässen, polera nakterhuset, men framförallt lossa och stuva två ton böcker och broshyrer som skall börja att säljas och delas ut på Stockholms kulturnatt den 20/4. Det är redan lördag vecka 16. Nu går det undan.

Kallt och otrivsamt, men arbetet flyter på ändå. Vi har bland annat haft besök av panninspektörer som glädjande nog inte fann något anmärkningsvärt med vår ångpanna, och en senare kontroll i egen regi av maskinens kondensor visade att vi heller inte hade några läckor i denna.
Arbetet i akterinredningen löper på och vi håller också på att städa upp fartyget inför Stockholms kulturnatt den 20/4 klockan 1800-2400. Det kommer tvivelsutan att bli en minnesvärd afton.

Det är kallt och obehagligt, men vi arbetar på oförtrutet. Det händer saker hela tiden. Vad som är extra glädjande är att vi har fått igång samarbetet med Sjövärnskåren, som skall använda vårt fartyg för sin utbildning. Bilden visa en sjövärnskårist som varit inne i pannan och inspekterad den.
Nu närmar sig vår säsongstart som är Stockholms kulturnatt den 20/4 1800-2400. Om allt går som planerat, kommer vi att ha tryck i pannan och gång i maskinen. Välkomna då!

Inga sensationer så här långt. Vädret är särdeles motbjudande, så alla som kommer ner hittar på ämnen att prata om till kaffet och bullen för att slippa att halka runt och frysa. Det finns att göra inombords, men lusten vill inte riktigt infinna sig. Vi väntar helt enkelt på solen och värmen, och detta tillstånd infinner sig snart hoppas vi.

Det har varit mycket snö och kallt, så våra arbetsdagar har i stort sett inskränkt sig till att befria täckningen från vatten som frusit till is, samt diverse mindre arbeten.
Måndagen den 29/1 och tisdagen den 30/1 innebar två bemärkelsedagar i så måtto att ett framtida samarbete med sjövärnskåren inleddes. Sammanlagt infann sig under dessa två dagar 20 intresserade ungdomar som kommer att få genomgå utbildning på Sprängaren i hur man hanterar ett lite större fartyg utan moderna hjälpmedel som styrning med joystick och bogpropeller. Här gäller kättingstyrning och maskintelegraf.
Samtidigt passade vi på att fira den internationella James Wattdagen med traditionsenlig tårta med James porträtt

Nu har vi haft ledigt över jul och nyårshelgerna, och några aktiviteter har det varit, men på grund av snö och kyla har verksamheten varit låg. Utom på ett område. En av våra duktiga medlemmar har av och till smugit sig ner i maskinrummet och installerat komplettering av elddurken så att ingen aska kan ramla ner i kölsvinet. Detta är en Gudi behaglig gärning, som kommer att förbättra möjligheterna till ordning och reda i maskinrummet. En bra början på ett spännande år, där vi kan se fram emot många intressanta och beaktansvärda verksamheter på vårt fina fartyg.

Nu är det snö och kallt där Sprängaren är förtöjd. Vi har iordningställt fartyget för vintervilan. Tyvärr lyckades vi inte få på täckningen innan snön och kylan slog till. Får se om det kommer några milda dagar den närmaste tiden.
Annars är det lugnt just nu, men snart nog är det dax att sätta igång inför nästa års säsong. Ingen längre rast och ro, men så är det när man skall hålla ett fartyg i trim.
Vi återkommer med fortsatt rapportering när det händer något. Till dess önskar vi alla vänner till Sprängaren en God Jul och Ett Gott Nytt År.

Nu arbetar vi för att förbereda fartyget för den annalkande vintern, vilket innebär en mängd arbete med att röja upp, pumpa ur, sota och skrapa upp rester och avlagringar i pannan, kondensorn och övriga vattentankar och behållare.
Inte desto mindre blir det också tid att nytillverka vackra detaljer i form av skåp, lådor, sänggavlar, skrivbordsskivor och nu senast ett par luckor av sällan skådad skönhet till nedgången till den aktre inredningen.
Titta på bilden och håll med om att det är fräckt, som vi säger i Göteborg.

Nu har vi förtöjt Sprängaren inför vintern, så nu håller vi på att förbereda henne så att hon klarar kyla och snö. Vi har rensat ur eldstäderna och plockat ut roster och eldbryggor, dammsugit upp allt sot och tömt pannan och matarvattentank på vatten. Tre lufttorkar har körts igång och vi skall starta värmare så att vi kan hålla ett acceptabelt klimat ombord.
Den bifogade bilden visar en liten men betydelsefull detalj. Skansen och akterinredningen har varsin nödutgång. Dessa är låsta innifrån, men måste kunna låsas upp från däck. Därför är dessa lås försedda med ett fastsvettsat järn som kan manövreras med en skiftnyckel. Men man måste då också veta hur dessa skall manövreras för att öppnas. Om något händer kan det vara bråttom och då får ingen tvekan finnas. Därför är dessa tydligt märkta. Kan tyckas som en liten detalj, men när det kommer till säkerhet ombord skall ingen möda sparas.

Vi börjar nu inrätta oss för den kommande vintern. Det är mycket som skall göras. Fartyget skall täckas, pannan skall tömmas, vi skall se till att det inte står vatten i ledningar och ventiler som riskerar att frysa. Vi måste också kontrollera våra avfuktare, samt köra igång någon form av grundvärme.
Denna vecka har vi också haft möte om planeringen inför vinterns arbete och kommande säsong 2024. Det är spännande nu när vi kan göra resor med passagerare. Nu kan vi äntligen visa upp vårt fina fartyg för en större allmänhet.
Bilden som är tagen av Lars Berglöf visar Sprängaren under resan med transportstyrelsen inspektörer då vi slutligen fick vårt godkännande som passagerarfartyg. Visst är hon fin där hon kommer stävande.

Om man någonsin har sett en katt som nyss svalt en kanariefågel, så är det samma uttryck i ansiktet på Sprängarens besättning som i dag efter en kort tur med två av Trsprtstrlsns ( transportstyrelsens oficiella förkortning ) inspektörer, nu fått ett godkännande som passagerarfartyg. Hon får kasta loss med 24 passagerare och 6 besättningsmän eller totalt 30 personer.
Stämningen präglades av uppslupen glädje kombinerat med en stor allvar inför den kommande säsongen. Detta förtroende från en statlig myndighet förpliktigar. Vi skall städse visa att vi motsvarar herrar inspektörers högt ställda förväntningar. Annat vore skämmigt.
Nu skall vi på lite sikt lägga henne i vintervila, men det innebär inte att vi inte kommer att arbeta. Det finns fortfarande mycket att göra innan vi kan pusta ut inför juluppehållet. Sedan börjar strax förberedelserna inför nästa års seglation. Dessa inleds med att vi firar den internationella James Watt- dagen den 19 januari. Det är en dag som inte går obemärkt förbi bland riktiga och då menar vi riktiga ångnördar.
Inget är så bra att det inte kan bli bättre, så vi strävar oförtrutet på.
Men just nu njuter vi av dagens besked att Sprängaren äntligen är klassad som ett passagerarfartyg.

Det har varit en aktiv sommar, även om man inte kan tro det när man läser Sprängarens hemsida.
Fartyget har lämnat kajen för egen maskin under sammanlagt 14 tillfällen. Då har man genomfört entimmars resor i Vasas kölvatten. Dessa resor har varit för medlemmar i Sprängarens vänförening, och de blev en succe’ som resulterade i ett stort antal nya medlemmar.
Vi fick också värdefull erfarenhet, som kommer att tillämpas när vi nu söker passagerarfartygscertikat för att kunna medtaga 25 betalande passagerare. För den skull måste vi mönstra på en säkerhetsbesättning
på minst 5 man ( eller kvinnor ) Dessa skall ha adekvat utbildning och gällande sjukintyg, och de skall också utbildas i fartygets säkerhetsrutiner.
Nästa vecka får vi se om vi får nåd inför Trsprtstrlsn ( transportstyrlsens officiella förkortning ) argusögon. Vi håller tummarna efter att ha arbetat intensivt med en lång lista av krav som skall uppfyllas.

Tiden går fort och mycket har hänt under dessa veckor. Vi arbetar intensivt med att få fartyget i ordning för att få det klassat som passagerarfartyg. Det är inte alldeles enkelt, men vi är optimistiska.
Vad som däremot är ledsamt är att vi mist två av våra vänner. Kapten Claes Insulander som förde Sprängaren på hennes första provtur förra året och Anders Forsberg som flitigt och kunnigt har bidragit till renoveringen av fartyget Bägge saknas och därför flaggar fartyget Sprängaren på halv stång. Må de vila i frid

Vi arbetar intensivt med att förbereda inför eventuella körningar i sommar. Det är många detaljer som skall åtgärdas, och man blir lätt frustrerad över allt som inte hinns med. Vi jobbar dock på, så förr eller senare kommer vi i mål. Nya luckor på maskintoppen installeras, navigationsutrustning skall monteras och anslutas. Arbete i akterinredning pågår och till och med den imponerande bogserbågen i massiv ek har kommit på plats. Allt för att uppfylla kraven från Transportstyrelsen.

Efter intensivt arbete kulminerade vecka 16 med att Sprängaren deltog i Stockholms Kulturnatt den 22 april mellan klockan 1800 och 2400.
Det blev en rungande succe’ med över 2700 besökare på kajen där St.Erik, M20 och Sprängaren visades.
I vårt fall serverades korv kokt från vedspisen i byssan, kaffe, kolkola och i maskinrummet eldades det och cirkulationspumpen och huvudmaskinen gick på sakta fram i nästan nio timmar.
Det blev en dag att minnas.

Det har varit veckor med blandat innehåll. Ömsom vin ömsom vatten, eller kanske mer precist ömsom sol ömsom snö regn och kyla.
Vi har arbetat med siktet inställt på att kunna presentera vårt fartyg på kulturnatten lördagen den 22/4 mellan 1800-2400. Förra året hade vi en rejäl tillströmning, och den lär väl inte bli mindre i år.
Om allt går som beräknat, skall vi ha maskinen i gång på sakta fram. Vi skall också servera kaffe och korv kokt på vedspisen i byssan. Det är mycket som skall klaffa inför denna dag, men i dag onsdag stack vi eld i pannan för första gången i år. Om inget oförutsett inträffar skall vi kunna visa upp Sprängaren i all sin sjudande (om uttrycket tillåts) prakt på lördag. Kom och besök oss då på piren utanför Vasamuseet.

Fortfarande mörkt och kallt, men ljus och värme återvänder sakta och tinar besättningen från ett tillstånd av vinterdvala. Som en följd av den ökade aktiviteten ökar vi vårt arbete till att omfatta tisdagar och fredagar. Detta gör vi för att kunna visa upp ett fint fartyg på kulturnatten den 22 April. Kom gärna och hälsa på oss då. Om allt går som vi har tänkt, kommer vi att hålla igång maskinen, och blåsa i ångvisslan för att inte tala om att hålla fyr i spisen i byssan och kanske också erbjuda värmande dryck och något att stoppa i munnen. Vår paradrätt på Sprängaren är naturligtvis ” Sprängd anka” men det klarar vi inte av till kulturnatten.
Bilden är den nyinstallerade och nymålade kanonlavetten, där vi skall montera en 57 mm kanon med kort pipa som vi har fått till disposition. Det är en sådan kanon, som ursprungligen fartyget var bestyckat med.

Efter ett långt och som vi själva tycker, välförtjänt jul och nyårsuppehåll, har arbetet åter kommit igång. Ännu är det kallt och dragit men vi kämpar på. Snart kommer vårsolen och värmer oss och då blir det direkt lockande att dra på sig blåstället och ta sig ner till piren vid Vasamuseet.
Nu jobbas det för att få byssan i skick så att vi kan servera nykokt kaffe till alla besökare som vi hoppas kommer på kulturnatten den 22 april. Det blir årets första begivenhet, och i sommar kommer vi att köra turer med passagerare, men mer om detta senare.

Tiden rusar fram och nu har det gått redan sex veckor sedan vi rapporterade från Sprängaren.
Det pågår ett ständigt och envetet arbete med att förbereda inför den kommande vintern, men också mera långsiktigt att klara av allt som måste göras så att vi nästa sommar kan sätta fartyget i drift och då också kunna göra utflykter med medföljande passagerare. Det är mycket som skall klaffa innan detta är möjligt, men med en trogen och entusiastisk besättning som möter upp vecka efter vecka ser vi inget hinder för att vi inte skall lyckas med denna ambition.
Nu har vi täck henne inför vintern, så nu kan det regna, hagla och snöa utan att det berör oss annat än i ringa grad. Vi jobbar på, snart är det jul.

Nu inträder lite av fulländningens vemod, eller kanske är det eftertankens kranka blekhet. Vare det hur som helst med detta, inget kan förta glädjen över att vi klarade av att lämna kajen och gå för egen maskin. Detta är stort.
Nu skall vi fortsätta att arbeta med Transportstyrelsens digra lista så att vi kan klassa fartyget inför nästa säsong. Då kommer vi att köra allt vad vi kan och förmår.
Men innan dess skall fartyget förberedas inför den snabbt annalkande vintern. Snart är det Jul, tänk på det.
Man börjar med att lägga på skorstenslocket, och det ger möjlighet för den tretåiga flärpmåsen Måzart som för övrigt och märkligt nog värper fyrkantiga ägg, att inta sin position överblickande den närmaste omgivningen. Om ni tittar på bifogad bild kan ni skönja denna ornitologiska raritet.
För övrigt pågår arbetet oförtrutet att rusta och hålla vårt vackra fartyg i yppersta skick. Det är en ständigt lika stimulerande sysselsättning.

Veckan slutade med en klang och jubelföreställning i två dagar. Lördagen den 3e och Söndagen den 4e kördes provturer då Sprängaren för första gången på kanske 45 år lämnade kajen för egen maskin. Detta skedde utan några incidenter av nämnbar dignitet och det var en nöjd besättning somefter alla dessa år, kunde gå hem ett väl förrättat värv

Nu har vi förberett oss noga, och om inget oförutsett inträffar, så kommer vi att kasta loss för en första provtur inom de närmaste dagarna. Osvuret är bäst, men allt är förberett och vi ser fram mot detta tillfälle som barn på julafton.
Sprängaren har inte gått för egen maskin sedan slutet på sjuttiotalet, så det är mycket som skall klaffa, men vi är taggade
Rapport om hur premiären har förlupit kommer inom en snar framtid, till dess önska oss en lycka och välgång på de sju haven.

Mycket aktivitet ombord, då avsikten var att vi efter omförtöjning och kajkörning, skulle kasta loss för en riktig provtur för egen maskin. Så blev det inte eftersom fritidsbåtarna i Wasahamnen klagade på att vi spred kolflagor på deras ögonstenar. Vi fick avbryta förberedelserna och flytta fram den hett efterlängtade provturen.
Vi har inte för avsikt att ställa till förargelse, så vi planerar åtgärder som skall minimera obehaget för omgivningen.
Ny premiärtur kommer att annonseras snart.

Dessa två veckor var innehållsrika och spännande. Vecka 26 hade vi besök av Transportstyrelsen som gav oss en diger lista på kompletteringar nödvändiga att åtgärda innan det blir dax att klassa fartyget. Vi fick också tillstånd att genomföra provturer för att testa utrustning och maskineri. Inget av det vi har blivit förelagda kan betraktas som bortom möjligheternas gräns.
Vecka 27 arbetades det flitigt med hela fartyget. Aktre inredningen börjar att ta form, och skott och tak målas efter konstens alla regler.
Under veckan eldades i pannan och på fredagen kördes huvudmaskinen med inkopplad ångomkastning. Allt fungerade som tänkt. Dessutom provkördes ankarspelet för första gången med ånga, och det rasslade igång alldeles som det inte hade gjort annat under alla dessa år. Det var en belåten samling herrar som gick hem på fredagkvällen för att fira helg.

Intensiva veckor som bland annat innehöll Svenska flottans 500 års jubileum. Det blev en enastående succe Oerhört många människor besökte Vasakajen och på Sprängare myllrade det med intresserade besökare. Oerhört roligt att få visa vårt fina fartyg för en så stor publik.
Efter det har vi kört igång huvudmaskinen med cirkulationspump, haft besök av Transportstyrelsen samt genomfört krängningsprov. Inget talar för att vi inte skall kunna kasta loss och gå för egen maskin i sommar. Detta är stort.

Nu börjar det närma sig örlogsdagarna då Svenska flottan skall fira sitt 500-årsjubileum. Sprängaren har varit ett örlogsfartyg fortfarande flytande i drygt 20 % av den tiden. Ganska fantastiskt när man tänker på det.
Vi arbetar intensivt i alla upptänkliga hörn och det senaste är att vi fått igång cirkulationspumpen till kondensorn. Stor sak i detta.

Mycket aktiva veckor där vi bland mycket annat arbete också fick målat däcket rött med en sandblandad färg för att minska halkrisken. Arbete med rörinstallationer i maskinrummet och renovering i akterinredningen är pågående, och vi hoppas kunna provköra maskinen inom en snar framtid. Mycket återstår ännu, men det åstadkoms storverk varje arbetsdag.

Detta har varit intensiva veckor där vi kolat, och monterat utrustning så att vi skulle kunna sticka fyr i pannan inför den kommande kulturnatten lördagen den 23/4 mellan klockan 18.00 och 24.00.
Detta lyckades vi med och inte nog med det, vi kunde få tillräckligt tryck i pannan så att vi kunde hälsa besökarna med hesa vrål från vår magnifika ångvissla.
Vi har beräknat antal besökare till 450 personer, och det får man vara mycket nöjd med. Vem hade i sin vildaste fantasi kunnat ana detta?
Nu strävar vi på för att kunna starta upp huvudmaskinen så snart som möjligt. Det är nästa stora utmaning.

Hela tre dagars arbete blev det denna vecka, vara en dag inbegrep ett kort besök på Gålö. Där hittade vi ett par luckor som skall användas för en framtida utrymningsväg ur maskinrummet, ett par oljelådor för turbinen till generatorn, samt för cirkulationspumpen till kondensorn. Dessutom tog vi med sidolanternor, topplanterna, akterlanterna och en ankarlanterna. Fantastiska pjäser i koppar och mässing, som kommer att pryda sina platser när de blivit satta i stånd.
Arbetet med sotskåpet, i akterinredningen och på bryggan pågår med stor fermitet. Det går framåt, och även om tidplanen är optimistisk, så tyder ännu så länge inget på att vi inte kan hålla den.

En som vanligt aktiv vecka, där arbetet i sotskåpet och rökupptaget resulterade i att de ståtliga spjällen sattes på plats. Bilden visar läget på det öppna spjället.
Också på bryggan kom ett fint litet navigationsbord på plats.
Det går framåt, men dagarna rinner undan så vi får inte vila på hanen om vi skall hinna få henne under ånga inför sommaren.

Mycket händer nu och det blir också varmare och ljusare. Inredning i eldrören och pannfronterna är färdiga, och nu arbetas det för fullt i rökupptaget. Detta beräknas vara färdigt inom någon eller några veckor. Till dess skall vi ha bytt vatten i pannan och slamsugit den, och sedan kan vi beställa kol och börja fyra på så smått. När vi tar upp trycket kommer vi att upptäcka diverse mindre komplikationer, men inga som vi befara är av allvarligare natur. Vi kommer också att få hjälp med rörarbeten och rengöring av huvudmaskinen börjar nu visa resultat. Just nu är det extra roligt att se hur allt börjar falla på plats. Mycket återstår ännu, men det är inget som inte den dedikerade gruppen av entusiaster kan tänkas klara av.

Mycket aktiva veckor där arbete har pågått i alla utrymmen ombord. Det mest dramatiska är dock det som pågår i fartygets ångpanna. Där är nu alla eldbryggor kantroster och roster installerade. Pannfronterna är kompletta och dragluckorna tillverkade och installerade. Pågående arbete är också färdigställandet av murverken både vid de inre eldbryggorna samt runt eldluckorna.
Samtidigt pågår arbete på huvudmaskinen samt i förliga och akterliga inredningen. Vad som nu återstår innan pannan kan börja påeldas är att komplettera rökupptaget och undre delen av skorstenen med spjäll.

Denna bild har vi fått från vår man i Trelleborg, Bert Sandberg som var värnpliktig eldare ombord. Detta kan mycket väl vara när Sprängaren deltog i bärgningen av Regalskeppet Wasa. Det finns också en bild på kortspelande sjömän i skansen, men den vågar vi inte publicera, då de på skotten uppklistrade bilderna på mer eller mindre påklädda damer lätt kan väcka berättigat anstöt.

Året 2021 avslutades med en intensiv insats innan ett kort uppehåll för jul och nyårsfirandet förunnades den flitiga skaran av män som varit verksamma under året 2021.
Arbete pågår i alla utrymmen, men det kanske mest iögonfallande är verksamheten i och runt ångpannan. Vi är nu färdiga med installationerna i eldrören. Lite återstår med kantroster i SB eldrör, men dessa är på tillverkning hos trollkarlen i Motala. När dessa är levererade kan vi avsluta med murverket innanför eldluckorna och vid flamugnarna. Det som då återstår är att färdigställa rökupptaget, installera spjällen, som finns färdiga att montera, och sedan kan vi börja sticka fyr i pannan. En del armatur återstår att ansluta och pannan skall isoleras, men i stort börjar vi ana att det börjar brännas, om uttrycket tillåts.
När vi trycksätter olika system, kommer vi att upptäcka diverse åtgärder som måste till innan det blir tid att köra maskinen, men så här långt ser vi inga stora problem som inte ligger inom våra möjligheter att klara av, även om osvuret är bäst.
Det är en entusiastisk grupp av högst kompetenta människor som regelbundet möter upp och arbetar hårt för att vi skall få vårt vackra fartyg att gå för egen maskin. Att vi sedan har trevligt medan vi håller på gör inte saken sämre. Ytterligare par av händer behövs alltid, så om någon känner sig manad är han eller hon välkomna till Wasakajen tisdagar och/eller fredagar mellan 1000 och 1500. Det blir snart angenämt när dagarna blir ljusare och solen och värmen kommer.

Mycket har hänt på dessa veckor, men kanske det viktiga är att inredningen i eldrören nu snart är färdiga. Det målas och fejas också i den förliga inredningen, och från bryggan kan man nu börja slå manöver på maskintelegrafen.
I maskinrummet pågår genomgång av ventiler, cirkulationspumpen till kondensorn är på plats, och huvudmaskinen håller långsamt på att rengöras.
Ambitionen är att så snart eldrören och sotskåp och rökupptag är klara, skall vi lasta in kol och så vackert börja fyra på. I juni vill vi vara i full gång och gå för egen maskin, och där är vi snart. Nu skall vi
unna oss ett kort jul och nyårsuppehåll, men sedan kör vi igång igen för fullt.
Till alla läsare av hemsidan tillönskar vi en God Jul och Ett Gott Nyrr År.

Tiden har rusat iväg, men det har också hänt en hel del på Sprängaren.
Inredningen i eldrören kommer långsamt men säkert på plats. Huvudmaskinen rengörs, och ventiler demonteras och renoveras i stadig takt. Maskintelegrafen håller på att iordningställas, men ännu så länge vet man inte riktigt om det önskas fram eller back. Detta kommer att få sin lösning under sakkunnig vård.
Den vackert renoverade cirkulationspumpen till kondensorn har lyfts ner på elddurken, och dess slutliga position håller på att färdigställas innan den lyfts på plats.
Slutligen avslutades vecka 43 med att vårt fartyg täcktes inför den kommande vintern. Nu har vi ett väder och vindskyddat akterdäck, där vi kan hålla till med diverse utomhusarbete utan att störas av besvärande blåst. Kylan kan vi klara med att pälsa på oss.

Mycket aktiva veckor där arbete i sotskåpet pågår kontinuerligt med herrarna Fredrik och Andreas Austa, som gör en gedigen insats. Samtidigt utförs nästan i tysthet men inte desto mindre flitigt arbete med de balansdrivna pumparna, rengöring av maskinen, polering av mässing och koppar, komplettering uppe på bryggan, samt inte minst arbete med maskintelegrafen.
Veckans kanske mest spektakulära leverans var det dubbla spjället som skall monteras in i skorstenen. Ett magnifikt arbete av Lennart Segerström som på bilden står vid sidan av sin skapelse. Det är inte vem som helst som gör något liknande.

Dessa veckor har vi varit aktiva med bland mycket annat också baxa in de bägge inre eldbryggorna i eldrören. Det var inte alldeles lätt, då dessa var tunga som olyckor, men med lite lämpor gick det. Vi lyckades också placera styrbords pannfront i sitt läge, och nu börjar det likna något. De närmaste veckorna skall vi fixera dessa med fästjärn och bultförband, och sedan är det dax att placera bärjärn och börja lägga in roster. Sotskåpets montering pågår och när detta är renoverat och på plats kan vi börja montera vätskeståndsrör och annan armatur. Det går framåt, om inte med stormsteg, så ändå lugnt och stadigt.

Nu är det full aktivitet och det händer positiva saker hela tiden. Det kanske mest iögonfallande är att vi håller på att provtrycka pannan med vatten så att vi kan pressa de tuber som fortfarande läcker. Det
är dock inga stora läckage.
Samtidigt pågår arbete på bryggan, där en ventil med trasigt glas har demonterats och glaset blivit utbytt. Det kan ses som en liten åtgärd, men samtidigt lär vi oss hur ett sådant byte skall gå till.
Vi håller också på att rengöra huvudmaskinen, som långsamt börjar att framträda i all sin glans. När vi är färdiga med den skall mässing och koppar skina, och stålet vara blankt och fint. Det kommer att ta tid, men trägen vinner.
Elinstallationen rullar på. Det är en grannlaga uppgift att byta ut all gammal och direkt farlig befintlig kabel mot ny funktionell sådan, med bibehållen autenticitet. Ingen tvekan om att detta sker med stor respekt för att fartyget skall se trovärdigt ut.
Nästa uppgift är att färdigställa sotskåpet samt att installera inredningen i eldrören.

Veckorna 27-30 låg i stort sett arbetet nere på Sprängaren. Detta för att den hårt arbetande besättningen skulle få njuta av en välförtjänt vila. Nu är verksamheten åter i full gång, och mycket har redan hunnits med i arbetet på att få vårt vackra fartyg att gå för egen maskin. Det har arbetats i alla hörn med inredning, målning, snickeri och elinstallationer. Det kanske mest spektakulära är att ångpannan nu är försedd med alla ventiler och därefter fylld med vatten. En första provtryckning är genomförd, vilket resulterade i att ett antal tuber behöver pressas ytterligare. Detta är på inget vis förvånande, utan förväntat. Detta arbete ligger närmast, samtidigt som vi planerar för att installera hjälpmaskiner och kringutrustning. Närmast i tur står att iordningställa sotskåpet, samt när pannan är helt tät att montera eldbryggor, murverk, roster och pannfronter.
Sorg och vemod präglade vecka 33, då vår uppskattade vän och duktiga kollega i arbetet med Sprängaren Bengt Frisk hastigt ryktes bort. Vi får inte glädjas åt hans fina arbeten hans glada humör och sarkastiska humor. Bengt har frid där han är, men vi saknar honom och våra tankar går till hans närmaste.
Vi hedrade Bengts minne med att flagga på halv stång och med en tyst minut.

Mycket aktiva veckor, då vi målat och fejat, satt babords ventilator på plats, men framförallt monterat säkerhetsventilerna, stora ångpådragsventilen samt ytterligare ventiler två för vätskeståndsrören. Nu återstår två matarvattensventiler med backventiler, samt att stänga pannans övre manlucka, och sedan har vi ett tryckkärl som vi kan vi kan provtrycka. Det går frammåt långsamt men säkert.

Full fart i strålande sol dessa veckor. Elrummet är försedd med rack för batterier. Elskåp monterade och skottet mot byssan isolerad och klädd med plåt.
BB ventilator monterad men läcker fortfarande vatten varför den skall åtgärdas igen.
All utrustning som skall monteras i eldrören samt pannfronterna är hämtade i Motala och ombordtagna. Återstår att få ner de tyngsta delarna i maskinrummet.
De nytillverkade rosterna har levererats och ligger likaledes ombord.
Det händer mycket nu.

Mycket aktivitet under denna perioden. Bortsett från arbeten i alla hörn, har fartyget blivit befriad från sin vintertäckning. Vi målar och röjer och till och med en sejour på Gålö har hunnits med där en hel del oanvändbart material har skrotats ut.
Pannan har fyllts med vatten och tuber som läcker har pressats täta. Vi börjar nu montera utrustning på sin framtida plats. Det är riktigt stimulerande att perioden av återställning nu på allvar är inledd.

Det har varit en ytterligt aktiv period med arbete i inredningen, elinstallationer och montering av ventiler och pressning av tuber. Pannan är nu kanske till 30 % fylld med vatten, och glädjande nog har alla nyinsatta nitar visat sig i stort sett täta. De få droppar som har kommit är inget att oroa sig över.
Det fortsatta arbetet är att komplettera pannan så att den kan fyllas upp helt. Det återstår en del arbeten, och tuberna inne i flamugnen skall plattas till innan pannfronter och eldrörens inredning kan installeras. Sedan återstår komplettering av sotskåpet, ventilmontering av matarvattenventiler, pådrag och säkerhetsventiler och sedan börjar provtryckningen att närma sig. Det blir en spännande vår och sommar.

En vecka med arbete både på tisdag och fredag som innebar arbete i akterinredningen men också arbete i maskinrummet. Samtidigt arbetas det i Motala med innanmätet i eldrören och med pannfronterna, och nya roster är beställda från Lyrestads. Detta är inte gratis, men vi har sökt pengar från Riksantikvarieämbetets som vi hoppas ser på vår verksamhet med sympati och generositet. Vi tror att undrens tid inte är förbi.

Full fart som vanligt även om vädret inte stått oss bi. Det är vår i luften kan man ana, så framtiden är ändå ljus. Bergmans i Motala är i full fart med pannfronterna och inredningen i eldrören, och vi håller på att förbereda för vattenfyllning av pannan. Innan detta kan göras är det en del detaljer som skall ordnas, men det är full fart även med detta. Ventiler håller på att iordningställas, och i dagarna gick en beställning på 100 nya roster till Lyrestads Gjuteri.Det gäller att hålla ångan uppe, om uttrycket tillåts.
Ambitionen att gå för egen maskin i år är fortfarande aktuell.

Kylan håller i sig, men vi strävar på ändå. Vi har varit på Gålö och bärgat runt 30 roster som duger, och arbetet i aktersalongerna tuffar på. Utloppsventilen till styrbords vätskeståndsrör är bortmonterat och skall gås igenom.
Under tiden bygger Bergmans mekaniska på inredningen till eldrören, och det blir väldigt fint.
En av våra medarbetare har en bror som är slöjdlärare, och han har varit nere och hämtat hem arbete med att svarva trähandtag till ventiler. En nog så viktig detalj.
Vi har börjat att plocka ihop detaljer för att montera bottenblåsningsventiler och andra utlopp i pannans nedre del, så att vi inom en inte alltför avlägsen framtid skall kunna vattenfyllda pannan för täthetskontroll.
Nu händer det saker.

Dessa veckor har dominerats av pressning av tuber. Det har gått så bra att det återstår bara 24 rökgastuber i styrbords sotskåp, sedan är alla dessa pressade. Återstår 20 stagtuber som först skall förses med muttrar ( ännu inte tillverkade) och sedan är alla tubernas på plats. Dessa skall täthetsprovas och det sker med att man stänger igen pannan och fyller den med vatten. Några tuber kommer då antagligen att läcka och måste efterpressas, men det är normalt.
Samtidigt tillverkas eldrörsinredning och pannfronter i Motala, och aktiviteter pågår också i akterinredningen. Det blir också längre dagar och kyla och snö viker undan och försvinner. Vi går mot en fin tid både med året och med vårt fartyg.
Bilden visar kollegan Benis från storasyster Sankt Erik, som inte kunde avhålla sig från att pressa några tuber. Vad gör man inte för sitt höga nöjes skull.

Kyla och snö har inte hindrat arbetet varken i maskinrummet eller övriga utrymmen.
Ett batteridrivet verktyg för att pressa rökgastuberna visade sig fungera utmärkt och detta arbete pågår med stor intensitet.
Bergmans mekaniska gjorde ett besök under veckan och mallade in trämallar för inredningen i eldrören samt för pannfronterna. Nu händer det saker och det stundar ljusare och kanske också varmare tider.

Det nya året ser lovande ut även om det började med kyla och snö. Arbetet har fortskridit med stor intensitet. Det tidigare målarförrådet är nu förberett för att bli batteri och elrum. Styrbords aktre kolbox är renskrapad och rostskyddsmålad. I akterinredningen är tvättrummet nymålat och durk på toaletten inlagd.
Det stora arbetet som har kommit igång ordentligt är pressningen av stöd och rökgastuberna. Detta är ett inte alldeles enkelt arbete, men det går stadigt framåt. Material till 20 specialmuttrar som skall sitta på stödtuberna i sotskåpet är beställt och så även material till eldbryggor och pannfronter med eldluckor och dragluckor.
Omkastningsmekaniken på maskinen som kärvat är nu också isärplockade och kan åtgärdas i god tid. Det går framåt även i den kalla vintern.

Under dessa veckor arbetades det febrilt med att få till det innan Juluppehållet. Samtliga stagtuber pressades (utom i den enda där muttrar skall appliceras). Durkar i aktre toaletten installerades. Aktre delen av sb kolbox, som inte skall användas till kolförråd, började skrapas inför målning. Diverse röjningsarbete för att snygga upp ombord genomfördes. Det var en nöjd grupp, som önskade varandra en God Jul och Ett Gott Nytt År, givetvis med iakttagande av behörigt avstånd. Nästa år kommer stora saker att ske. Vi smyger igång så fort vi kan, men riktigt startar vi först med att fira James Watt’s födelsedag den 19 januari. En dag som är lika stor ibland riktiga ångfreakar, (och då menas bara ”riktiga ångfreakar”) som den 24 december bland de med en helt annan uppfattning.

En mycket aktiv period, som kröntes med att alla stagtuber och rökgastuber var på sina platser. Särskilt stagtuberna som skall gängas in i pannans gavlar har varit besvärliga, vilket innebar att vi fick ha två man inne i pannan med ett särskilt verktyg för att skydda rören när dessa drogs fast med stora rörtänger.
Nu skall vi börja att pressa tuberna, och när detta är gjort har vi ett tryckkärl. Det är stort.

Väl tillbaka till kajen utanför Wasamuseet, var det tid att vintertäcka Sprängaren. En tapper skara trotsade den begynnande kylan och monterade ett fint skelett aluminiumbågar och svarta plaströr, som sedan täcktes med en rejäl presenning. Nu kan det regna och snöa utan att vi blir besvärade i vårt arbete. Detta skall nu närmast bestå i montering av tuberna i ångpannan. Det är ett arbete som kommer att ta sin tid, men när det är klart har vi ett tryckkärl, och det är stort.

Tiden mellan den 22 september och 7 oktober har Sprängaren tillbringat i Bäckholmens torrdocka. Under denna tid har hon rengjorts i botten, alla bottenventiler har kontrollerats och alla bordläggningsplåtar till strax över vattenlinjen har tjockleksmätts på nio punkter. Fartygets kondition är god så när som på ett par punkter över vattenlinjen. Besök av fartygsinspektören var alltigenom positivt. Vi behöver således inte torrsätta henne igen inför en kommande klassning.
Alla bara fläckar är förseglade med tvåkomponentfärg och vattenlinjen och förseglade fläcken målade med tvåkomponent klisterfärg. Därefter är hela botten struken med kopparbaserad bottenfärg. Omningen är målad och i dag var det en nöjd besättning som dockade ut och blev bogserad tillbaka till kajen utanför Wasamuseet. Det kändes som att komma hem.

Vi har nu efter ett par intensiva veckor vid kajen utanför Wasamuseet där diverse åtgärder vidtagits bland annat för att förbereda dagens torrsättning i Bäckholmsdockan. Bogseringen gick lugnt och fint, och nu ligger hon i dockan de närmaste fjorton dagarna. Vi skall rengöra undervattenskroppen, samt mäta godstjockleken på varje plåt på nio punkter. Dessutom skall hon Preliminärbesiktigas av fartygsinspektör samt skall offeranoder vid behov bytas och botten målas. Mycket arbete, men vi drivs av ambition och arbetsglädje. Det är ingen dålig kombination

Dessa veckor har varit intensiva. Efter det att eldrören nu är färdiga börjar det betydelsefulla arbetet med att installera tuberna, men först måste sotskåpet rensas från diverse rost och andra otrevligheter. Utöver diverse annat arbete på övriga delar av fartyget har två stagtuber satts på plats. Inte alldeles enkelt. Gängorna måste rensas igen med hjälp av gängtappar och sedan inoljade dras på plats med hjälp av samma verktyg som bilmekaniker använder när man byter oljefilter. En man inne i pannan och två utanför. Vi räknar med att det skall gå fortare när tekniken sitter som den skall.
En banderoll på förkant av bryggan uppmanar förbipasserande passagerare på färjor och turistbåtar att betala årsavgift till Sprängarens vänförening. Detta har redan resulterat i nya medlemmar vilket gläder oss.

Arbetsveckan inleddes med diverse arbete med uppstädning och också elinstallationer. Det blev också en del planerande inför det arbete som närmast står för dörren, nämligen isättning av tuberna. En del förberedelser måste till, men ganska snart kan det sättas igång. Nu går det framåt med expressfart.

Denna vecka kröntes med en exempellös framgång. I två veckor har de bägge licenssvetsarna Sandu och Baeiu från West-Pipe i Lysekil kravlat runt i och utanför pannan och slipat och svetsat outtröttligt från bittida till sent. Tisdagen den 14/7 var det röntgen av de svåraste ställena, och därefter på fredag den 17/7 röntgen efter avslutat arbete. Två mindre lagningar krävdes vilket med tanke på arbetets svårighetsgrad är att förvänta, och när dessa hade kontrollerats med ytterligare röntgen kunde de bägge herrarna packa ihop och åka hem efter väl förrättat värv. Det bör i sammanhanget påpekas att orsaken till framgången i högsta grad beror på att Stefan Bergman från Bergmans Mekaniska Verkstad i Motala tillsammans med medlemmar från Sprängarens entusiastiska och kunniga arbetsstyrka genom ett rejält förberedande arbete med installation och fogberedning av eldrörens sex delar möjliggjort framgången.
Vi har nu en ångpanna, som skall förses med rökgastuber, men det är ett arbete som vi i stort sett kan utföra med eget folk. När det är klart har vi ett tryckkärl, och det är ett stort steg mot en fungerande panna.

Två mycket aktiva veckor som innebar intensivt arbete inför uppstarten av West-Pipes arbete med att svetsa de bägge eldrören. Detta arbete pågår ny med stor framgång med hjälp av två mycket skickliga licenssvetsare som arbetar från 0700-1900 utom på lördag då de slutar 1400 för en kort veckovila.
Perioden slutade med att Sprängaren hissade flaggan på halv stång för att hedra Britt-Marie Sjögren som var en av donatorerna av fartyget till oss.Hon begravdes fredagen den 3 Juli. Vi behåller henne i tacksamt minne.

Under dessa två veckor, gjordes bryggan fin med nya trädurkar, samt lackning av dörrar och fönster. Dessa är nu lackade 6 gånger, så nu återstår tre strykningar.
Ventilrenovering pågår, och eldrören är klara och väntar på att bli svetsade.
Kondensorns bägge gavlar är monterade, och propelleraxelns Cedervallsbox är nu kopplad till en oljebehållare i maskinkappen och axeltätningen Läcker inte längre vatten.
Pentryt är utstädat och sopor avlägsnade.

Dessa två veckor innebar att allt förberedande arbete inför eldrörens svetsning avslutades. Samtidigt snyggades bryggan till ytterligare. Dörrarna till styrhuset är oljade och lackade 4 gånger. Det återstår 5 lackningar. Maskinrummet har börjat tömmas på diverse material inte längre nödvändigt att ha där.
Propellerhylsan är fylld med olja och båten läcker inte, utan i kölsvinet är det torrt så att det dammar. Där skall nu skrapas och målas. Arbetet löper på under stor entusiasm. Det är fina dagar på Wasakajen

Två mycket aktiva veckor då det blev fint på bryggan samtidigt som alla delar av eldrören ligger på plats. Där återstår bara smärre justeringar, så är det dax för licenssvetsarna att göra sitt jobb. Lite mer än 200 meter svets skall utföras, så det kommer att ta sin tid.

Veckorna 17 & 18 var produktiva. I maskinrummet färdigställdes sb eldrör och är nu efter några smärre justeringar färdigt för svetsning. Bb eldrör är färdigfräst, och skall bara lyftas in passas på plats och nästas. Sedan är det klart för svetsarna att ta vid. Det är 30 meter svetsfogar, som måste svetsas 7 gånger, så det blir sammantaget strax över 200 meter svets.
För övrigt pågår målning i lastrummen och på bryggan. Ventiler och vätskeståndsrör renoveras och röret för hylsoljan till propelleraxeln är rensad och propellergången länsad. Vecka 19 skall presenningen av. Nu kommer våren på riktigt.

Intensivt arbete med eldrören, ventiler, målning av lastrum och polering av rattstativ och nakterhus. Nu börjar det våras och värmen kommer sakta krypande. Snart är det dax att befria henne från vintertäckningen. Det blir fint.
Licenssvetsare som skulle komma den 15/4 fick åka hem på grund av Coronaviruset, men vi var inte färdiga med fogarna. Nu blir det försenat, men då hinner vi göra klart fogberedningen i tid.

Aktiva veckor som trots komplikationen med viruseländet dock inneburit stora steg framåt. All barlast är nu målad och planerad i likaledes målade utrymmen i fartygets innandöme. Ångvissla och nakterhus är under arbete. Den fastrostade hjärtstocken har åtgärdats,renoveringen av ventiler pågår och arbetet med fogberedningen av eldrören är klart på styrbordsidan.

Glädjande är också att Johan Sundberg (Johan II kallad) har tagit sig an vänföreningen som nu väntas bli aktiverad i aldrig tidigare omfattning.

I stort sätt samma personer arbetade på fartyget de två arbetsdagarna. Stefan Bergman var först förkyld och sedan på semester, men det fanns nog av arbete i alla andra utrymmen för att hålla herrarna sysselsatta.

Som vanligt flammade flitens låga på fartyget även denna vecka. Arbete med barlast, ventiler, durkar och maskintelegraf, kompletterades med fortsatt fogberedning av eldrörsdelarna. Dessa kommer att vara klara till den 15 april, då svetsningen är planerad att börja.

Denna veck innebar arbete med maskintelegrafen, durken i styrhytten, styrningen, ventilrenovering på vätskeståndsrör, men framförallt fogberedning på eldrörsdelar. Första delen är klar och det går framåt bra. Licenssvetsare kommer 15 april, och då skall alla eldrörsdelar sitta på plats. Mycket arbete återstår, men det är gott hopp om att bli klara i tid.

En mycket aktiv vecka, som började på tisdagen med åtta entusiaster som höll sig varma med arbete på bryggan, i maskinrummet och med demontering av vätskeståndsrör på akterdäck.

Veckan kröntes med ett besök av panninspektörer som granskade vad som hittills utförts på eldrören. Vad de såg utföll till belåtenhet, så de rådde oss att fortsätta på den inslagna vägen, och kontakta dem när eldrören var på plats svetsade och klara, för att komma och röntga skarvar. Grönt ljus således.

Tisdagen var som vanligt arbetsdag med 8 flitiga närvarande. Bergmans var i Motala inväntande panninspektörens besök, som väntas ske den 6e februari. Övriga verkade med att slipa ventiler, laga durken på bryggan, fixa trätrallan där, rensa i lastrummet vid lejdaren till Skansen samt göra klart alla barlasttackor. En i alla avseenden produktiv dag.

Arbetsvecka 4 har inneburit ett stort fall framåt. Ordinarie arbete med lastrum, kolboxarna, durkar, ventiler och barlast har flutit på lugnt och metodiskt. Det stora som hänt är att de bägge eldrören nu är inpassade och klara. Det som återstår med dessa är fogberedning och svetsning, ett nog så grannlaga arbete. Fogberedning kommer att ske med en för ändamålet särskilt införskaffad fräs, som kommer att utföra arbetet med större precision och med mindre rök och damm än om vinkelslipar skulle användas. Nu går arbetet fram med stormsteg.

Det nya året inleddes med arbetsdagen 7 januari. Veckan pågick till 9 januari och då hade diverse arbete genomförts. Tisdagen den 7 var 12 stycken arbetsvilliga nere och arbetade På och under däck. Svetsning av skott mellan styrhytt och radiohytten slutfördes, skrapning och målning av lastrummen i skansen pågick, ventilrenovering genomförs, rosthackning och målning av barlast pågår och det stora arbetet med eldrören rullar vidare med oförminskad styrka. När veckan var slut på torsdagen, var styrbords eldrör inpassad och färdig för fogberedning och svetsning. Stor sak i detta. Nu är det babords eldrör som står på tur. Herrarna från Bergmans mekaniska gör storverk, som på inget vis förringar det idoga arbetet som utförs i resten av fartyget.

Aktiviteten ombord har varit intensiv i december. I lastrummen under Skansen skrapas och målas det för att så småningom bli batteriutrymme. Samtidigt sker en genomgång av nermonterade ventiler

På bryggan lagas durken och skottet mellan radiohytten och själva bryggan

Fortsatt rosthackning och målning av barlast som skall lastas ner i den aktre trimtanken. Kolboxarna kläs med träpanel för att hindra kolet från attligga direkt an mot bordläggningen. Där ser numera ut som i en gillestuga eller bastu.

Det stora arbetet som pågår är installationen av eldrören vilket sker under ledningar av Bergmans mekaniska. Detta är ett grannlaga arbete, men det går obönhörligt framåt.

Nu är det juluppehåll fram till den 7e januari, men då brakar det igång igen på alla fronter.

En tapper skara bestående av Lennart, Bengt, Karon, Johan II, Anders, Ola, Håkan, Tomas, Nicklas, Thomas, Stefan, Bernte och Mats har under hösten regelbundet mött upp och arbetat i sitt anletes svett. Med så många aktiva händer det saker. Efter nyår stundar ljusare och varmare tider med sol och ljumma vindar. Då börjar livet att leka och det blir angenämt att vistas ombord. Dit längtar via alla och dit kommer vi förr än vi anar. Till dess tillönskas alla en God Jul och ett Gott Nytt År.

Nu har det lossat ordentligt med arbetet ombord. Fartyget är täckt med en vinterpresenning som håller ute det värsta regnet och den kommande snön. Akterskarpen är tömd på all barlast som nu rosthackas och målas samt läggs ner i den iordninggjorda aktre trimtanken.

Durken i radiohytten och på bryggan åtgärdas och lastrummen under Skansen skrapas och målas för att användas som batterirum.

Kolboxarna är målade och bordläggningen kläs med träpanel, samtidigt som boxarna minskas ner till lagom volym så att kolet kan rinna ut på elddurken utan omfattande lämpning.

Det stora arbetet är nu med montering av nya eldrör som utförs under ledning av Bergmans Mekaniska från Motala. Det är ett alldeles unikt arbete som få kan utföra, men det framskrider efter konstens alla regler. Det är nästan så att man misstänker övernaturlig inblandning. Det är oerhört spännande och roligt att följa detta trolleri på den mekaniska parnassen.

Alla bilder ligger ner, och jag lyckas inte rätta till detta, men vi har förvisso jobbat stående.

Bengt och Lennart har svetsat durk i akterinredningen och i navigationshytten. Johan II och Håkan, Andreas (ny) och Karon har lyft oönskad barlast ut akterskarpen och kolboxarna, som Ola skaffat undan. Tomas snickrar vidare i kolboxarna. Aktre balasttank och akterskarpen målas, och de ballasttackor som vi har kvar rosthackas och målas av Bernte ( från Nordanö) och Johan II. Mats målar bland annat fördelningsrören i pannan. Mycket händer när många är aktiva. Där är ett liv och ett kiv.

’

Alla de tolv stagtuberna är monterade. Ett grannlaga arbete som de bägge herrarna Karon och Håkan nöjt konstaterar. Arbete i kaptenshytten pågår och där har skrovtjockleken mätts upp till 9 och 7 millimeter vilket är bra.

Slutligen ses en belåten Bengt framför sina installerade ventiler med nya glas och framförallt nya mässingringar. Riktigt stiligt

På Valborgmässoafton hämtade Lennart Cocoverket och den lilla kompressorn, och Karl Åke och Ola och Mats fick nästan igång ankarspelet. Under tiden rensade Håkan och Johan II de sex återstående gängorna i flammugnarna.

Den 2e maj kom Hasse Austa ner med 11 stagtuber, som sedan Johan II, Ola och Mats installerade, så nu finns 12 stagtuber insatta så att svetsningen av eldrören kan komma igång.

Bert ochJohan alias Karon har med framgång  slitit med gängorna i pannansgavlar, men ett antal har varit i sådant skick att dom nästan inte har varit möjliga att  få ordning på. Efter ett tags funderande kom Håkan och Mats fram till en rutin som visade sig hyggligt framgångsrik. Med hjälp av ett roterande verktyg (30 tusen varv per minut) och fina slipskivor var det möjligt att rensa gängorna, och sedan med hjälp av 556 och roterande stålborste ytterligare rensning, lyckades det oss att få ordning på fyra gängor. Nu återstår 6 gängor, men det skall gå ganska snart med den nya metoden. Sedan skall vi montera tio stagtuber för att hålla gavlarna i läge  under svetsningen av eldrören. Nästa utmaning.

gavlar

Två aktiva veckor som resulterade i att de bägge havererade spjällen i skorstenen togs ut(samtidigt med två döda måsar) av Håkan. Stefan(alias Rembrandt) och Johan II rensade i kaptenshytten och hittade där ett rosthål i durken som Bengt och Lennart har tagit sig an. Mats och framförallt Karon (Johan I ) strävar vidare med gängorna i flammugnarna. Det är trögt, men vi ger inte upp.

Här är bilder från arbetsveckan 2-4 april. Rembrant och Johan II stökade runt med hytterna i akterinredningen, och resten d v s Johan (Karon), Håkan, Ola, Bengt, Lennart (med ett nyopererat knä) Trollkaren Tomas och hans minst lika duktige lärling Stefan, Kalle från Saltsjön och Mats nitade 20 stycken nitar i pannan. Ett storverk. Nu är manluckan klar och nitarna satta, så nu börjar arbetet med eldrören. Det går frammåt.

Nu är allt klart inför nästa veckas nitning av pannan. Alla hål är fria och brotchade, och en kran är monterad för lite tyngre lyft. Kvar står att dra fram 63 Amperes matning, samt vatten för kylning av induktionsvärmaren för nitar. Det skall bli en spännande vecka.

Stefan (alias Rembrant) står och njuter av vårsolen och ljumma vindar. Nu börjar en härlig tid med fint väder och full aktivitet.

Denna vecka den 19-21 mars har varit produktiv. Johan II, Håkan, Ola (under da sea) Stefan alias Rembrant och Mats har strävat med framgång.

Pannan är rensad från isolering och gretingarna är återställda. Stefan har inrättat sig med ett snickeri i skansen som Johan II har snyggat till så den nästan är oigenkännlig. Håkan Ola och Mats har plockat bort tre babords bottenstockar under pannan så att nitväxeln är åtkomlig för byta av nitar.

Vi har nu en mekanisk verkstad i maskinrummet, en elverkstad och en snickeriverkstad i fören. Detta är stort och borgar för fortsatt framgång i arbetet mot fulländningens avlägsna mål.

Dagarna var fulla av aktivitet. Lennart och Bengt svetsade färdigt i akterinredningen, Johan I rensade gängor och baxade maskinen, Johan II hjälpte Stefan och var med Håkan och Mats och befriade pannans babordssida från isolering. Bilden visar Håkan med sitt eget konstruerade verktyg, som bryter loss skruvarna från isolerplåten. Genialiskt!

Två mycket aktiva veckor där Lennart och Bengt svetsade i akterinredningen, Håkan och Mats plockade väck isolering från pannans sida och Stefan bråkade med trilskandes pinnbult i flänsen för bottenutblåsningen, samt åtgärdade manhålet i pannbotten. Det går långsamt men obönhörligt framåt.

Tisdag och onsdag var de två första dagarna i att återställa pannan med den svåra och aktiva insatsen utförd av Bergmans mekaniska Verkstad i Motala. På bilden ses Stefan Bergman utklädd till besökare från Mars när han kravlar in under pannan för att slipa bort nitskallar. Johan alias Karon ser på och är samtidigt eldvakt eftersom det är heta arbeten som pågår. Dagarna var produktiva med två steg fram och ett steg tillbaka, men så är det alltid när man röjer i gammal utrustning. Nu är vi igång, och det är skönt.

Dessa bilder är från en kall arbetsdag med snöfall och en isande vind. Arbetet bestod i att återställa avblåst presenning, slänga diverse skräp och fortsätta arbetet med att laga durken i akterinredningen. Lennart, Bengt, Johan II, Rembrant (alias Stefan) och Mats stod ut i kylan. Snart stundar ljusare och varmare tider.

Rengöring av skotten i maskinrummet fortskrider, samtidigt som alla gängor för stagtuberna rensas en andra gång. Alla rensade gängor markeras med en grön punkt. Efter väl förrättat värv kopplar Johan II av i den vackra vinterskymningen.

Bengt och Lennart fortsätter med sina hål i aktre trimtanken, och Johan II och Mats lyfte upp alla ringbultar på däck, samt började det långsamma och tidskrävande arbetet att tvätta skotten i maskinrummet.

I dag var vi 5 man nere och arbetade (sex med Ola kortare perioder när  arbetet på St Erik inte lade hinder i vägen)

Lennart och Bengt håller på att laga durken som samtidigt är taket på aktre trimtanken nedanför lejdaren till akterinredningen. Som framgår av bilden ett grannlaga arbete. Johan ( alias Karon) målade kaskadtanken invändigt och delvis också sitt ansikte men det var oavsiktligt. Johan II och Mats röjde ut alla ringbultar ur babords lastrum i skansen samt dammsög detta, samt  slutligen kom Niklas och introducerade Tommy Karlsson som kan tänka sig att vara med oss samt satte han upp belysning under presenningen.

Lennart och Bengt monterade arbetsbänken i maskinrummets verkstad. Johan (Karon eftersom han arbetar på Djurgårdsfärgan) och  Johan II rosthackar aktre panngaveln, Johan alias Karon baxar maskinen och Johan II damsuger  pannan. Mats assisterar. En bra dag på Sprängaren.

I dag täckte vi Sprängaren inför vinterns ankomst. Samtidigt passade vi på att äta smörgåstårta som Lennart haft med sig eftersom det var hans födelsedag. Man kan inte tillbringa en sådan dag på ett bättre ställe än på ett fartyg med goda kompisar. Själva täckningen gick snabbt och elegant. Deltagarna var: Lennart, Bengt, Bert, Stefan alias Rembrant, Björn och Mats.  

Johan hackade rost på pannans aktergavel och Bert målade kaskadtanken invändigt. Under gårdagen monterade Lennart och Bert diverse armatur på tanken, som nu snart är färdigrenoverad.

Samtidigt pågår diskussioner med panninspektören. Vi förväntar att dessa kröns med framgång så att vi kan påbörja det stora renoveringsarbetet i november.

Snart är det dax för täckning av fartyget, så att hon håller sig torr och fin över vintern.

Sprängaren är nu tillbaka på Wasakajen, där hon ligger tillsammans med sin storasyster St Erik. Örlogsdagarna var fulla av olika aktiviteter och så vidare mycket arbete blev inte utfört. Nu kommer det dock igång och om allt går som det skall, så kommer vi att installera eldrör och tuber över vintern, och när det är gjort återstår en hel del, men det är inte uteslutet att vi kan gå för egen maskin under nästa år. Vi jobbar som om det vore möjligt,

I dag svetsade Lennart och Bengt på kaskadtanken som långsamt och säkert närmar sig sin fullbordan. Mats knackade rost på pannans aktergavel. En hel del rost togs bort, men det återstår fortfarande rost som tarvar att tas bort. Skam den som ger sig

I dag fick Sprängaren celebert besök av familjen Sjögren, som tidigare ägde fartyget, men som generöst donerade det till dess nuvarande ägare. Sture Sjögren står numera på bryggan på Sveparen som bogserar för fullt i bogserbåtarnas himmel, men familjens grand old lady Britt var med tillsammans med barn och barnbarn. Det var många minnen som dryftades i den härliga solen och friska vinden.

Det är inte bara i Sprängarens hjärta, maskinrummet, som det mödosamma arbetet med att återställa fartyget till originalskick sker. Även om det är ett nästintill komplett fartyg som vi arbetar med har tidens tand nött mer eller mindre hårt på samtliga utrymmen ombord. Detta gäller inte minst inredningen i de aktra hytter som när det begav sig huserade fartygets befäl.
Ouppvärmda, omväxlande torra och fuktiga miljöer är inte en träinrednings bästa vän. Lägg därtill de dagar ute på Beckholmen då Sprängaren på 1990-talet befann sig ohälsosamt lågt under(!) vattenytan så är det lätt att förstå varför en stor del av inredningen fram till nu har varit i ett mycket dåligt skick.
När arbetet med att renovera hytterna så smått påbörjades såg det vid en första anblick inte så farligt ut. Träfanér och möblernas limningar hade här och var släppt men det hela såg i alla fall komplett ut. Vid rivningen av den första hytten visade det sig tyvärr att läget var långt värre. Vad som framförallt har skadat inredningen är det som skedde då Sprängaren helt enkelt sjönk. Inte bara vatten utan också olja från maskinrummet stod vid det tillfället högt i samtliga utrymmen.
Med den skadade inredningen väl ute ur den första hytten inleddes det digra arbetet med att få bort oljerester och rost från både skott och durk. Väl framme vid både fett- och rostfria ytor återstod frågan om färgsättning. Att skotten skulle ha den lätt gräddvita kulören som alltid tycks förekomma i dessa sammanhang stod klart men durken? Den skogsgröna kulör som med all säkerhet kom till under Sprängarens tid som civil bogserare kunde uteslutas. Men vilken var den gängse kulören för durkar på ett örlogsfartyg vid den här tiden? Och vilken tid, fartyget är ursprungligen från 1917
men genomgick en omfattande ombyggnad 1952, och det är från detta år som inredningen härstammar. Att återgå till 1917 års utseende låter sig inte göras då det skulle innebära ett alltför stort arbete och beslut togs därför om att 1952 års utseende får gälla.
När man söker i arkiven går det mesta att finna kring våra örlogsfartyg när det gäller det rent tekniska. Frågor kring kulörval lämnar dessvärre en del att önska; ofta nämns det på en ritning med formuleringar som ”enligt gängse normer” eller metod. Återstår då att söka svaret hos andra fartyg från perioden 1940-50. I Karlskrona återfinns museifartyget HMS Bremön, byggd 1940 och i Göteborg jagaren HMS Småland, byggd just 1952. Färgbilder från båda dessa fartyg visar prov på en brun kulör på durkar – och så fick det bli även på Sprängaren.
I dagsläget är den första hytten, högbåtsmännens, nästan klar. Förutom målningen, där färgtillverkaren Engvall & Claesson AB frikostigt har hjälpt oss med linoljefärg, har arbetet handlat om renovering och nytillverkning av träinredningen. Betydligt mer än vad vi först trodde fick nytillverkas då tyvärr skicket på framförallt fanerade skivmaterial var alltför dåligt för att behålla.

Inredningen under nedmontering, ju mer som skruvades ned desto värre visade sig skicket vara.

Mycket fick nytillverkas, här är kojramen just klar.

Skotten och detaljer har fått ny linoljefärg, kojen är under återuppbyggnad och durken får till slut sin bruna kulör.

En nästan klar högbåtsmanshytt; en del inredningsdetaljer återstår ännu innan allt är återställt, bland annat den klädda dynan som dagtid gör underkojen till soffa.

Lördag och söndag den 26 och 27 var det öppning för säsongen för Isbrytaren St Erik. Det skedde med kajkörning, och samtidigt passade vi på Sprängaren på att visa vårt fartyg. Tillströmningen av besökare överträffade alla förväntningar och sammanlagt hade vi 360 besökare som vi lyckades registrera. Intresset var stort och förhoppningsvis lyckades vi få med någon som vill hjälpa oss med renoveringen men kanske också ett antal som kan tänkas stödja oss i vår Vänförening.
Måndagen den 28/5 bogserade vi Sprängaren till Beckholmen där hon skall få ligga fram till hösten då vi hoppas få komma tillbaka till kajen framför Wasamuseet och vår storasyster St Erik.

I går natt var det Stockholms sedvanliga evenemang kulturnatt. Vi hade fått ett tips och anmälde oss och kom med i programmet. Vilket visar att även gamla ångfartyg är kultur .

Bert och Mats hade snyggat till ombord, hissat flagga och gös och vädret var verkligen välkomnade.

                                               Kort matpaus kl 2115

Mats och Bo hade förberett musicerande, sjömansvisor så klart. Vi hade räknat med  inte så många besökare och öppnade grindarna strax före 1800. Redan då stod folk och väntade. En fantastisk till tillströmning av av gäster som var både intresserade och i många fall initierade. Mellan 200 och 300 besökare, så någon tid för musicerande blev det inte, alla hade fullt upp med att ta hand om gästerna.

Kl 0010, när de sista besökarna gått stängde vi skeppet, låste vi grindarna och gick hem efter efter en fantastisk kväll.

Avsaknaden av rapport om vad  hänt beror inte på bristande aktivitet, utan på att datortekniska komplikationer har strulat till accessen till hemsidan, men nu fungerar det. Bengt och Lennart håller på att reparera den delvis genomrostade kaskadtanken, vilket än ett knölig operation, men den avacerar långsamt men säkert.

Johan har rensat gängor i aktre panngaveln. Det går bra, och är stärkande som ett pass i bänkpressen på Gymmet.

Mats och Ola har täckt av presenningen och därefter i solens ljus bytt ut dammsugarmotorn som först lät som en jumbojet och därefter började ryka och brinna. Vid köpet av en ny motor lämnade Kärcher 20% rabatt när dom hörde vad den skulle användas någonstans. Detta tackar vi för.

St. Erik släpades bort för torrsättning på Beckholmen men vi fortsatte oförtrutet vårt arbete, vilket avslutningsvis bestod i att Rembrant alias Stefan och Mats samla ihop täckställningen samt börja förbereda för lördagen den 22/4 då vi deltar i Kulturnatten under devisen ”Ånga är också kultur”

Sprängarens förre ägare och vår donator, Sture Sjögren, begravdes idag. Vi var tre från styrelsen som deltog, Lennart, Mats och Björn, i en vacker ceremoni i kapellet i Norrtälje. Sture blev nästan 95 år och ägnade en stor del av sitt liv åt sina ögonstenar Sveparen och Sprängaren. När han inte orkade längre  donerade han och familjen fartygen till oss. Vi är alla skyldiga familjen Sjögren ett stort tack för att vi fått ta över Sprängaren. I solsken och isande snålblåst vajade flaggan på halv på fartygets mast och hissades som traditionen kräver i topp då begravningsakten var slutförd.

Frid över Stures minne.

I går och i dag har det varit intensiv aktivitet på Sprängaren. Stefan alias Rembrandt, flyttade in britsar i maskinist/styrmanshytten. Det blev lika fint som han ser nöjd ut. Bert knökade på med kondensorn, där alla tuber nu är provtryckta och befunna täta. Han ser inte mindre nöjd ut.  Mats slipade panngavlarnas tubgenomföringar och fick dessutom ut ett par fastrostade tuberändar och en som var fastsvetsad på insidan av pannan hur detta nu har gått till. Dessutom lyfte vi och Ola (han ser också nöjd ut)  locket till högtryckscylindern. Det såg fint ut och cylinderinsidan smordes med cylinderolja. Vi har lite strul med materialspecifikationen och svetsningstillståndet mellan kvarvarande eldrör och de nya eldrören. Vi hoppas att detta löser sig när panninspektören med sina mannar har tänkt färdigt. Ny kommer ljuset och det finns antydningar till en annalkande vår. Då blir det ännu roligare att komma ner och skita ner sig på vårt fina fartyg.

Från och med måndag 2018 03 05 kommer Sprängaren att vara representerad på Båtmässan i samarbeten med ångaren Mariefred.

I dag var det fest. 12 personer skålade i rom inne i Sprängarens panna. Det är nog enda gången något sådant kommer å stad.

Idag målades den sista grundfärgen i förliga trimtanken. Nu återstår två strykningar med täckfärg för att få ett fullgott rostskydd.

Familjen Sture Sjögren, som skänkt fartyget till föreningen,  hade beslutat att donera en del av sina samlingar till Sprängaren för att hjälpa till att göra henne så autentisk som möjligt. Några entusiaster från föreningen samlades hos Familjen och fick ta emot många museala detaljer att återmontera ombord.  Ett stort tack till de givarna för den fina gåvan.

Förliga trimtanken är nu klar för rostskyddsmålning.

All lös rost, gammal färg och annat skräp är borttaget med nålhacka och dammsugare. Nu skall tanken skyddas med Isotrol Grund, samt två lager Isoguard Pansar.

Idag har rengöring påbörjats i förliga trimtanken. Rost, rost- överallt rost… Inget som inte går att avlägsna med en rosthacka… Lös rost och gamla beläggningar har avlägsnats från tankens babordssida.

Efter rengöring med skrapa och dammsugare, följt av renvaskning med avfettning grundmålades ett spantfack under elddurken i maskinrummet. Vi målade med Isotrol Klarlack Grund (opigmenterad grundfärg), för korrosionsskyddet, följt av två olika kulörer (röd och grå) Isoguard Pansar. Anledningen till att vi målade två olika kulörer var för att vi ville ha färgprov för att utröna kulörval.

Det blir Röd färg i kölen och Grå en bit upp på skotten, följt av Vit i resten av maskinrummet.

Under dessa dagar skar Stefan färdigt eldrören, skar bort nitskallar, tog bort tre nitar i pannans centrala nitväxel, samt med hjälp av Ola tog väck utloppsröret för bottenblåsningsventilen. Nu skall eldrörsändarna slipas och göras rena för senare fogberedning. Det händer saker av vikt i maskinrummet.

Med denna intrikata konstruktion skar Stefan Bergman ut den sista biten på styrbords eldrör. Detta föregicks av ett kolossalt mätande. Blir det fel, då är man kokt. Nu blev det rätt, men ännu återstår en del. Det kommer så småningom.

 Nu är hon förberedd för en regnig och snöig vinter. En rejäl presenning är förankrad över maskinkapp och akterdäck, och Nicklas kommer att installera belysning av en kapacitet så att man blir solbränd vid vistelse under presenningen. Vi får passa oss om stormvindar kommer, men det verkar så här långt väldigt gediget.

Bert, Ola , Stefan, Per-Henrik och Mats arbetade flitigt med detta.  

 Nu har det varit tyst ett tag,men ingalunda utan verksamhet på Sprängaren. Bert har avslutat rensningen av tuberna i kondensorn, och städat bort all skit som kom ut ur tuberna. Stefan (Rembrand) stökar runt i akterinredningen, och där blir det väldigt fint.

Under tiden har Panninspektören kommit fram till att vi inte behöver svetsa i pannmanteln, och att vi om alla planerade åtgärder vidtas, kan vi få pannan godkänd för 10 Bar. Detta är goda nyheter.

Stefan Bergman  har varit och skurit loss två rejäla bitar från respektive eldrör som skall användas vid svetsningsförsök (se bilden).

Den 25/9 måste vi flytta från nuvarande plats på Beckholmen, men vi kommer att få ligga på Kajen vid Wasamuseet vid storebror St. Erik. Det blir fint.

Stefan (alias Rembrant), Bert (vår man i Trelleborg) Johan, Niklas, Mats och bitvis också Mast-Thomas har arbetat intensivt dessa dagar. Styrmans/Maskinisthytten håller på att renoveras, gavelluckorna till kondensorn är rosthackade (akterluckan har en stor spricka) tuberna i kondensorn håller på att rensas, hotwel är öppnad och rensad, Där finns ett hål på framsidan. Byssan är tömd på en mängd skrot, men mycket återstår. Aktiviteten under veckan har varit god.

Bert återkommer om 14 dagar d.v.s. måndagen den 10 augusti. Panninspektören Bo Andersson Vass är på semester så även herrarna Bergman i Motala. Någon gång då bör vi få till ett möte så att vi kan bestämma pannan vidare öde, och om så är aktuellt också beställa tillverkningen av eldrören. När det är gjort och innan dessa är levererade skall nitning och svetsning av pannmanteln utförs. Här finns att göra.

Rembrant alias Stefan och Mats träffades på Sprängaren i det vackra vädret och resonerade om inredningen i akterhytterna. Arbetet startar omgående.
Mats gnagde på med slipningen av såriga tubgenomföringar. En av tuberna är svetsad både i flamugnen och inne i pannan. Hur det har gått till är närmast oförklarligt och hur det skall gå att ta bort svetsresterna (mer …)

Bert Sandberg har rensat gängor med befintligt verktyg så långt möjligt. Fortsatt rensning förutsätter nya gängtappar med större kona ( förtappar). Sådana är beställda från Trollkarlen i Motala. Rensning av kondensorns tuber har också påbörjats. Samtidigt har Mats börjat slipa ner såriga ytor på panngavlarna.
Diskussioner med Panninspektören pågår huruvida uttagna materialprover är tillräckliga och vilka beräkningsmetoder som skall användas och i så fall vilket det tillåtna trycket i pannan kommer att bli. Denna diskussion väntas att fortgå ännu en tid.
Skall vi få Sprängaren att gå för egen maskin 2018 måste aktivitetsgraden öka. Vi behöver också rekrytera fler frivilliga krafter att hjälpa till med det arbetet.

Bo Andersson Vass och hans kollega Dan från Inspekta var i dag nere och mätte håligheter i pannmanteln. En del av dessa var tämligen djupa, men ingen ansågs omöjliga att lägga igen med en kontrollerad svetsprocedur. Panninspektören uttryckte som sin uppfattning att vi mycket troligt skulle kunna få pannan i skick utan att för den skull lämna några bindande försäkringar. Vi strävar vidare. 

Dessa dagar har ägnats åt att Stefan Bergman mätte upp eldrören 20/3 samt inspektion av pannan invändigt under medverkan av Bo Andersson Vass, Thomas Bergman, Robert Karlsson, Ola och Mats 23/3.
Efterföljande diskussion klarade ut vem som gör vad i förberedelserna av att beställa nya eldrör, byta ut nitar, samt laga urgröpningar i pannans mantel.
Det som dock först måste till är att rengöra pannan invändigt, ta bort utvändig isolering och förbereda för att göra tillgängligt och rent under pannan. Här behövs händer och fötter, så alla hugade är välkomna. Nu börjar vädret bli allt angenämare, så vistelsen på Beckholmen kan bli direkt angenäm.

I dag skar Ola ner resten av eldrören och Ola, Johan och Mats plockade upp allt skrot på däcket. Gavlarna på kondensorn är öppnade och framtagna på elddurken och alla offeranoder är demonterade. Nu är det förstörande arbetet över och vi kan börja bygga upp panna och maskin. Stor sak i detta.

I dag skar Hasse ytterligare bort delar av eldrören, och Ola tog bort aktre gaveln på kondensorn. Detta är rejäla steg framåt. Nu skall resten av eldrören bort, och sedan kan vi börja det mödosamma arbetet att återställa pannan. Kondensorn ser värre ut än vad den är. Aktre gaveln har en spricka, men den går antagligen att laga utan större komplikationer.

I dag skedde stora saker. Mats, Ola och Hasse var nere och Ola och Hasse skar i eldröret med stor fermitet. Vi har lärt oss att undvika att automatsäkringen löser ut. Detta är bra. Nu är stora delar av styrbords eldrör borta och babords eldrör har börjat skäras ner. Man kan konstatera att pannan ser fin ut från insidan. När de defekta nitarna är åtgärdade, porerna under flamugnarna är igensvetsade, och när nya eldrör och tuber är insatta, kommer vi att ha en panna i nästan nyskick. Detta är något att sträva efter.

Efter att Ola och Hasse startat skärningen i styrbords eldrör, gick Ola och jag ner efter söndagens lektioner på ångmaskinistkursen och fortsatte det förstörande arbetet. Vi är bara anslutna med 16 ampere, vilket är i minsta laget. Detta måste vi lösa på något sätt. Under alla omständigheter lyckades Ola skära bort så mycket att man lätt kan ta sig in i pannan via eldröret. Nu finns det ingen återvändo. Eldrören måste bytas.

I dag skulle vi fortsätta att mäta på eldrören, men det förefaller alltmer orealistiskt att vi skall kunna få dessa i hanterbart skick. Det troliga är nog att vi måste byta ut dessa mot nya sådana. Thomas Bergman återkommer med en kostnadsuppskattning, och till dess ligger vi lågt med mätningarna.
Under tiden tittar vi på att avlägsna isoleringen på pannans mantel. Under pannan konstaterades att det är mycket skit som måste avlägsnas. Allt i sinom tid.

I dag slipade Ola och Mats mätpunkter i eldrören, samt började att mäta godstjockleken. Svårt att veta om resultaten stämmer. Vi mäter vidare i morgon

I dag var Thomas Bergman och hans son Stefan nere och kröp igenom pannan för att konstatera om den var reparerbar. Följande var deras preliminära slutsats:

1. Pannan måste mätas med ultraljudsmätare, så att inte stora ytor måste ersättas. Ola och Mats gör detta
2. Pannan måste rengöras från rost och pannsten. Metod och åtgärd skall bestämmas. Utvändig kvarvarande isolering måste avlägsnas
3. Det kan vara möjligt att nita defekta nitar utan att torrsätta fartyget.
4. Thomas måste fundera vidare på om det är möjligt att rädda befintliga eldrör
5. .
6. Lennart och Bengt körde igång Coco-verket, så nu kan vi få det varmt och skönt i pannrummet.

I dag hade vi besök av Panninspektör Bo Andersson Vass från Inspekta. Han gick noggrant igenom pannan både invändigt och utvändigt, och resultatet var ganska tufft om än inte oväntat.
Ett stort område i pannans botten framme vid flammugnen var starkt anfrätt och måste troligtvis skäras ut och ersättas. Vissa frätskador i pannbotten kan antagligen svetsas.
Eldrören var starkt korroderade och en utredning måste göras om dessa delvis måste bytas ut eller om de kan lagas på plats.
Metoden att ersätta bortfrätta nitar med skruvar skall studeras närmare.
Prov på stålkvalité på mantel och eldrör skall plockas ut för analys
Efter beslut är taget om vad som skall göras skall metodplan, en s.k. VPS presenteras för Inspekta för godkännande.
Vi ser omfattande arbete framför oss, men situationen är inte desperat, och pannan är inte bortom hjälp. Vad vi behöver är mycket frivilligt arbete utöver den expertkunskap som vi måste köpa in för pengar som vi måste ordna på ena eller andra viset.
Vi bör ha ett planeringsmöte i Januari. Berörda personer kommer att kontaktas.
Nu firar vi Jul och Nyår i lugn och ro. Sprängaren är tät så att man kan damma kölsvinet och Nicklas torkare håller en fin atmosfär inombords. Vi har dock ett fel någonstans som ger kortslutning. Detta bör åtgärdas.
I nedgångskappen ovanpå nyckelskåpet står en blå anteckningsbok.(se bild) Från och med nu skall alla som utför arbete på Sprängaren anteckna datum, namn och åtgärd, så att vi vet vad som blivit åtgärdat och när.
Nu firar vi Jul och Nyår. Gå gärna ner och ta en kaffe på bryggan och njut av utsikten över Stockholms hamn ni som har slavat under året. Resan mot fulländningen behöver inte vara oangenäm.

Var i dag nere och slipade mätpunkter i sotskåp, eldrör och flamugnar inför panninspektörens besök i morgon fredag den 16/12. Om allt fungerar skall också Tomas Bergman och Robert Carlsson stöta till så att vi kan få besked om vad som behöver göras och hur det skall gå till. Det blir en spännande dag.

Niklas Ola och Mats härdade ut i regn och kyla och tätade babords ventilators irriterande läcka, länsade kölsvinet och installerade en tork i förskeppet, som på sikt skall torka maskinrummet. Den planerade täckningen av maskinkappen fick bero, då vädret helt enkelt inte tillät längre arbete på däck.

I dag bogserades Sprängaren tillbaka från Wasakajen till vinterplatsen på Beckholmen. Allt gick som smort med hjälp av Nordanö, men något var kajko med inkopplingen av elkabeln. Nicklas får reda ut vad som hänt. För närvarande ligger hon utan belysning.

I dag kändes vintern på annalkande men Ola och Mats gick loss på rost i pannan och där var det varmt och behagligt. Nu är alla tubgenomföringar som inte är gängade, rensade sånär som på ett par stycken. Nu skall gängor rensas och det är en grannlaga uppgift, men det är bara att sätta igång. Aktre pannfronten är nu delvis rostpickad och så långt ser det bra ut.Fortsättning fölger. Nicklas kompressor gick som ett Schweitzerur, och det är skönt att den fungerar inför pressningen av panntuberna.

Ola och Mats tog sig till Wasakajen i höstrusket. Fortsatt slipning på tubgenomföringar i styrbords flammugn, samt demontering av sotskåp och friläggning av aktre panngavel. Mycket rost var det, men vi hoppas att det ser värre ut än vad det är.

I dag slipades tubgenomföringar i styrbords flamugn, allmän städning i pannrummet och begåvade överläggningar om framtida målningsjobb. Små men betydelsefulla steg

Fortsatt arbete med gavelgenomföringar nu i stybords flammugn, samt ytterligare demontering av sotskåp. Bilden visar Ola som bränner ner plåtar och tvärbalk i sotskåpet. Långsamt blir pannans aktre gavels överdel frilagd, och det är ingen vacker syn, men det går förhoppningsvis att göra något åt

Fin dag med slipning av tubgenomföringarna på pannans främre gavel. Nu är alla klara så när som fem stycken som är så fulla med rost att det krävs andra verktyg för att klara av dessa. Får fundera på hur detta skall gå till.
Nästa vecka skall de färdigpreparerade tuberna fraktas upp till och magasineras i Södertälje.

Ytterligare slipning av hål i panngaveln. Bara några få kvar i pannfronten mot maskinrummet.
Björn och Mats var där.

I dag var Ola , Niklas och Mats igång. Ola började demontera sotskåpet och Mats slipade hålen för rökgastuberna i babords panngavel. Niklas lyckades få igång avfuktaren i akterskansen. Stor sak i detta. Nu kan huvuddelen av elen kopplas ifrån men till exempel värmare i maskinrum och för och akterutrymmen, samt avfuktaren kan gå. detta genom att man slår ifrån en brytare placerad under det befintliga elskåpet i nedgångskappen till skansen.
Med delar av sotskåpet borta kunde övre delen av pannan med nitväxel och muttrarna till pannstagen besiktigas, och det såg inte, vilket framgår av bilden, roligt ut. Hoppas att det ser värre ut än vad det är.

En fin dag ombord. Stefan och Niklas höll på med diverse arbeten, och Mats slipade hålen i panngaveln styrbordssida. 42 hål hans med tack vare ett slipverktyg som Lennart levererat. Det är bara att jobba på. Totalt är det 260 hål för tuber som skall pressas in som måste vara släta och fina.

Regn och ganska kallt, men Stefan och Mats strävade på. Babords bryggvinge är nu nymålad och fin och styrhytten börjar likna något fint. I verkstaden fungerar arbetsbänk och skruvstycke och ett vätskeståndsrör är isärplockat. Däcket är befriat från diverse löst gods, och fartyget är färdigt för bogsering till Vasavarvet i morgon.

I går och i dag arbetades det flitigt på att färdigställa Sprängaren inför örlogsdagarna vid kajen vid Vasamuseet. Stefan, Thomas, Nicklas och Mats har arbetat som myror för att göra henne fin. Bryggan målas och dörrarna lackas. Bogserkroken har grundats och målats, maskinverkstaden har inretts och ett skruvstycke är monterat, och ytterligare belysning har monterats med brytare och socklar som Niklas har kokat i lutbad. Det är mycket med det elektriska som är förborgat för den oinvigde. Vi behöver bära iland en del utrustning, samt städa upp och snygga till ytterligare. På torsdag den 18e är jag nere för ”the final countdown”

En effektiv dag där Stefan, Niklas, Tomas och Mats var och en bidrog med bland annat inkoppling av diverse elektriska finesser, målning av bogserkrok med grundfärg, färdigmålning i maskinrumsverkstaden, lackning nr 6 av styrhyttens dörrar samt förberedelser för målning av styrhyttens insida

I dag installerade Niklas en transformator som är placerad under lejdaren till skansen utanför furirsmässen. Nu har fartyget sin egen jord. Dessutom installerades en brytare som betjänar hela fartyget i nedgångskappen och där sitter också elmätaren. En införskaffade byggelcentral är också installerad, så elsystemet börjar alltmer bli överskådligt och solitt.
Dörrarna på bryggan lackades för femte gången och nitväxlarna i maskinrumsverkstaden målades med maskinrumsvitt. Nu skall bara resten rullas, så kan man strax flytta in. Durken får anstå ännu en tid.

I dag lackades dörrarna på bryggan för fjärde gången, och 110-voltssystemet kopplades in. Belysningen är nu mycket bra ombord. Enda nackdelen med detta är att alla skavanker blir synliga, men det är bara att ge sig i kast med dem i tur och ordning. På torsdag skall Niklas och Mats till Gålö för att leta prylar företrädesvis av elektrisk karaktär.

I dag lackades dörrarna på bryggan för tredje dagen, och bogserkroken monterades på plats. Det senare var ett riktigt fint arbete, som länge väntat på att bli gjort. Nu skall den kompletteras med lanternfäste och hållare för flaggspelet samt målas.
Nicklas har dragit in belysning i skansen, furirsmässen, maskinrumsverkstaden, maskinrummet och akterinredningen. Ett arbete i klass med att Gud (1 Moseboken 1,3) sade: Varde ljus.

Benis och jag arbetade med lackning av dörrar på bryggan, samt målning av verkstaden i maskinrummet. Nu är den gråa grundfärgen klar på skott, bordläggning och i taket. Nu skall rummet målas i maskinrumsvitt, samt skall golvet målas i ännu inte bestämd färg. Sedan är det bara att flytta in.

Fortsatt lackning av dörrar på bryggan, tvättning och målning med linoljebaserad grundfärg av skott insidan av bordläggningen, samt tak i maskirumsverkstaden. Ett hästjobb av Benis, gjorde att vi kunde gå hem efter väl förrättat arbete.

Benis, Nicklas och jag tillbringade tid ombord i dag. Nicklas fick ordning på stjärn/triangelkopplingen på kompressorn, som också provkördes, och Benis fortsatte att rosthacka verkstaden i maskinrummet. Själv ägnade jag mig åt trädörrarna och fönsterramarna på bryggan. Vi skall också försöka få till en lastbom om vi hinner. Thomas Nilsson ser om han kan få tag i en lämplig spira. Det måste bli fint ombord inför marindagarna i augusti.

Benis rostpickade i verkstaden i maskinrummet och jag renskrapade dörrarna på kommandobryggan. Bilden visar före och efter renskrapning. I morgon om vädret tillåter blir det lackning.   Sedan fick vi besök, vilket alltid är trevligt. En dag när flitens lampa brann.

I dag sken solen på onda och goda. På Sprängaren var vi fyra av det goda slaget, som med lite extrahjälp baxade ombord en kompresser i tre delar ( 1 kubikmeter/minut vid 7 Bar) Nicklas hade ordnat denna. Efter hopmontering startade den och producerade 10 Bar. Det bör nog räcka till att driva pressverktygen när tuberna skall monteras.
Vid efterföljande kaffe med kallaslängd på akterdäck, diskuterades vad som behöver göras inför örlogsdagarna vid St.Erik i Augusti. Vi behöver måla och snygga upp, färdigställa verkstaden i maskinrummet, så att vi kan få ordning på verktyg och material, samt permanenta relingsstöttorna i aktern, montera bogserkrok, akterlanternhållare och flaggspel. Om det låter sig göras, ordna så att svepspelet kan demonstreras i drift med tryckluft från den nya kompressorn, samt eventuellt montera en lastbom med handdrivet spel och gajar. Allt klarar vi inte men man kan försöka. Går det så går det.

I dag röjde jag lite skit i maskinrummet och sög upp regnvatten i kölsvinet. Vet inte riktigt var det kommer in, men det verkar vara via babords ventilator. Inget stort problem. Båten är tät för övrigt. Det droppar sakta in vatten via propellerhylsan, men inte heller det är av någon betydelse. Vi borde blåsa oljeröret från oljetanken i maskinkappen, som skall förse hylsan med olja. Ett jobb som väntar på att bli utfört.
Niklas Biederman kom ner och vi gick igenom alla elinstallationer. En del är i ett bedrövligt skick, men andra åter kan användas. Det blir ett grannlaga jobb att sortera upp vad som skall åtgärdas och när.
Slutligen kom min dotter med sin man och mitt barnbarn ner för ett kort besök. Det blev om möjligt ännu trevligare på Beckholmen.

Riksantikvarieämbetet ger oss 150 000 SEK för projektet ”Pannrenovering med ångförsörjning till huvudmaskin”.
Stort tack, nu kan vi fullfölja den etappen.

Solen skiner sotskåpet sotar men blir långsamt befriad från rost och röta, men bäst av allt är att Riksantikvarieämbetet har beviljat oss 150 000:- för fortsatt renovering av pannan. Nu är drömmen om att Sprängaren skall gå för egen maskin på sin 100-årsdag inte totalt orealistisk. I dag är en glädjens dag för alla tillskyndare av vårt vackra fartyg.

Bilden föreställer sotskåpet och panngaveln uppifrån. Vackert eller hur?

En vacker dag på Beckholmen. Benis, Ola och jag stökade runt, slängde skrot rensade aktre panngavel och skrapade i maskinrumsverkstaden. Efter en stund dök Nicklas Biederman upp. Han är elingenjör och arbetar på transportstyrelsen med järnvägar. Han svimmade inte när han såg vårt elsystem, utan förklarade att det såg intressant ut. Kanske har vi inte skrämt iväg honom med vår blotta närvaro och i så fall är han välkommen i den solenna församlingen som skall få Sprängaren att gå för egen maskin på hennes 100-årsdag.

I dag var det en speciell dag nere på Sprängaren. Vädret var sagolikt, men en viss oro låg i luften. Panninspektören Bo Andersson-Vass från Inspecta väntades på besök, och frågan var om han skulle tala om för oss att pannan var bortom hjälp.
Bo Andersson-Vass anlände så småningom, iklädde sig sin inspektionsoverall och ålade sig in i pannan. Efter en noggrann undersökning, kom han upp genom luckan på panntoppen. Det fordras en hel del insatser, men pannan är inte bortom hjälp. Vi skall nu slipa ett antal mätpunkter och efter mätningar av godstjocklekar samt studier av konstruktionsritningen och konsultation av pannbokens beräkningar, finns det hopp om en åtgärdsplan, som innebär att Sprängaren i en inte alltför avlägsen framtid kommer att plöja havets vågor för egen maskin. Till detta krävs pengar, tid och intresserad personal, så om ni sitter hemma och stirrar in i väggen och undrar hur ni skall få tiden att gå och/eller pengarna att ta slut, så har vi på Sprängaren lösningen på era problem. Hör av er!

Inte mycket blev gjort i dag eftersom min gipsade hand omöjliggjorde större aktiviteter. Dock fick jag uppleva hur packningen på S/S Mariefreds pannas bottenmanlucka sprang läck. Det blev tämligen dramatiskt då trycket i pannan var 6 Bar inför årets första provkörning av maskinen. Vi var fyra personer i maskinrummet när det hände, men maskinchefen Robert Carlsson hanterade händelsen lugnt och professionellt. I stort sett hela båten fylldes med ånga efter att vi evakuerat ur maskinrummet. Vid sjutiden på kvällen var pannan tömd och luckan kunde demonteras. Nu hämtas en ny lucka och sedan vattenfylls pannan och därefter vidtar en ny uppeldning. Ingen annan skada skedd än en försening och utgiften av en ny lucka, men man får onekligen en viss respekt för vilka mängder med energi som ligger lagrat i en uppeldad ångpanna. Det vill till att allt är under kontroll.

>

I dag inledde vi med att besöka St Erik och Benis som håller på att elda igång SB panna. Alltid imponerande att komma ner i detta magnifika maskinrum med separat pannrum. Därefter for vi vidare till Sprängaren och rydde upp på däck samt läste av elmätaren och anslöt fartyget till landström. Inte mycket att skryta med men det var kallt och oinspirerande. Vi kommer snart igång med mer aktiviteter.

I dag förhalades Sprängaren till insidan av pontonbryggan på Beckholmen. Detta möjliggjordes efter att Djurgårdsfärjan 3 bogserats in i dockan, vilket denna bild från landstigningskorgen visar samt med benäget bistånd av Ralph, Bernte och Vicktor med sin båt Victoria. Victors bror Ludvig var snäll och for med mig till Södersjukhusets akut med ett finger som gått ur led. Inget som man behöver i dessa tider.

Däruppe var det solsken men på panntoppen var det rostigt och mörkt. Thomas och Jag dammsög mellan panngavel och sotskåp samt ovanpå pannan och fick undan en hel del.
I morgon den 6/5 flyttar S/S Motala Express till Strandvägen och sedan är det fritt fram för oss att förtöja på insidan av pontonbryggan. Bogsering på torsdag eller fredag.

Lennart Ola och jag arbetade i dag med panntoppen, verkstaden i maskinrummet och sotskåpet. Björn och Ralph dök upp och därefter kom Leif med sällskap. Det blev kaffe med dopp på akterdäck. Även om det var lite kyligt med snö hängande i luften, så var det angenämt

Nya idéer dryftades som det säkert kommer gott utav.
Den 4/5 skall vi omförtöja till andra sidan pontonbryggan där vi får ligga till i början på september.

I dag kopplade jag in en lysrörsamatur ovanpå panntoppen. Nu ser man att där behöver åtgärdas. Som Ola uttryckte det ”Ännu ett ställe där vi kan smutsa ner oss. Vi behöver rensa från rost och förbereda målning av pannan med silverfärg efter det att pannispektören nagelfarit utsidan.

Kölsvinet under elddurken rensades och durkarna lades tillbaka. Därefter rensades pannans insida från tubstumpar och pannan dammsögs. Nu är den verkligen fin invändigt.
Vi har också fått tag i Pannboken med konstruktionsritning och hållfasthetsberäkningar, så nu börjar det bli dags för ett förberedande besök av panninspektören.

I dag tog vi bort vintertäckningen som tjänat väl, men nu var ganska sönderblåst. Solen sken och kaffe på akterdäck smakade förträffligt.
Både i lastrum och maskinrum är det torrt och fint. Hon läcker inte det minsta. Senast den 3/5 skall vi byta plats till insidan av pontonbryggan. Även där kommer vi att ligga fint.

Ola och Mats tittade och mätte först på eldstadsluckor och eldstadsbryggor som eventuellt kan bli aktuella. Därefter lyfte vi på alla durkplåtar på elddurken och rensade under. Båten läcker inget vatten så nu kunde vi dammsuga alldeles rent i kölsvinet. En ren fröjd att skåda.
Pannan är också fin invändigt, men skall rensas ut inför ett eventuellt besök av en panninspektör.

I dag verkade Benis, Ola och Mats på Sprängaren, och lyckades med konststycket att skilja sotskåpet från panngaveln. Ett genombrott, som leder oss ett stort stycke närmare ett besök av panninspektören. Nu känns det som att vi är på väg. Samtidigt har min vän Göran Storm i Göteborg skickat mig boken ”Undervisning för Manskapet i Flottan Pannor och Maskiner” från 1922. En veritabel guldgruva, som bland annat innehåller beskrivning och sprängskiss på den ursprungliga Howden-pannan på Sprängaren, utbytt på 30-talet till den nuvarande skotska pannan. Nattlektyr för de frälsta.
Av sprängskissen på pannan framgår att sotskåpet är original från 1917. Det är bara själva pannan som byttes ut på 30-talet.

I dag rök den sista av alla tubstumparna. Vi provslipade ett också några av hålen, och de blev fina. Ett jobb att göra under den närmsta tiden.

Nu är vi på upploppet när det gäller att avlägsna tubstumparna. De som återstår är svetsade och där måste svetsen slipas bort. Det tar tid, men trägen vinner alltid på lite sikt

En dag på Bäckholmen med bortslipning av svetsade tubstumpar, bortagande av rökgasrör från oljepannan (Ola), samt ett misslyckat försök att svetsa igen hål i maskinrumsverkstaden (Mats). Vi tittade också på hög och lågtryckscylindrarnas insida med hjälp av Hasses endoskop. Cylinderväggarna behöver sprayas med olja.

Under tisdagen var Björn, Thomas, Ola, Benis, Hasse och Mats på Bäckholmen och i varierande grad bidrog till en framgångsrik arbetsdag,
Nästa alla tubstumpar är borta. Nu återstår i stort sett bara de som är svetsade. Där får man slipa bort svetsen.  Flamungnarna är rostpickade och dammsugna. Den framtida verkstaden i maskinrummet är också rostpickad och väntar på att bli tätad från alla hål, samt målad innan inredning med arbetsbänkar och hyllor kan göras. Där skall finnas verktygstav
lor med verktyg, skruvstycka, packningsskärare, samt förvaring
sutrymme för reservdelar med mera. Lämplig belysning behöver också installeras. Då blir det fint.