Om Sprängaren

Under 1900 talets början var det många i Sverige som ansåg att rikets sjöförsvar var bedrövligt eftersatt. Detta resulterade i att den så kallade Pansarbåtsinsamlingen startades av biskopen Manfred Björkkvist. Den svenska offerviljan var stor och resulterade i byggandet av Pansarskeppet Sverige och det blev pengar över. En del av dessa användes till att bygga tre stycken så kallade vedettbåtar. Dessa skulle kunna lägga ut, svepa och bärga minor, försvara sig med en 57 mm kanon, bogsera och bryta is. Uppdraget att bygga fartygen gick till Motala Verkstad och resulterade i vedettbåtarna Sveparen, Sökaren och Sprängaren, som sjösattes 1917 och levererades 1918. Sökaren finns kvar på Gotland (under namnet Harding) är ombyggd och har dieselmotor. Sveparen har skrotats och värdefull materiel har tagits tillvara för att användas som reservdelar till Sprängaren. Fartyget ägs av den Ekonomiska Föreningen Vedettbåten Sprängaren och har sin hemmahamn på Gålö, vid den forna torpedbåtsbasen  och ingår Veteranflottiljen som och arrenderar hela basområdet.

Sprängaren var från början utrustad med en vattenrörspanna men i samband med ombyggnaden 1939 ersattes den med en eldrörspanna. Det sista Sprängaren gjorde i flottan, var att hon deltog i bärgandes av Vasa. Hon var i tjänst  fram till 1962 då hon utrangerades och såldes till Varbergs Hamn som hamnbogserare och döptes om till Klåback. Hon kom sedermera tillbaka till Stockholm och 2009 Skänktes hon av Familjen Sture Sjögren, Norrtälje till Föreningen Vedettbåten Sprängaren. 

Fartyget drivs av en tvåcylindrig kompoundmaskin på 400 indikerade hästkrafter, som vid forcerad eldning kan utveckla 470 Hk. Alla hjälpmaskiner är ångdrivan och flera av dem är renoverade.

Renovering av fartyget pågår och för närvarande prioriteras  pannan. Nya eldrör, byte av nitar i pannbotten, byte av rör till bottenventil och montering av nya tuber (ca 180 st). För närvarande ligger Sprängaren vid Museifartygspiren intill Vasamuseet i Stockholm. Viss renovering av inredningen pågår också. En av befälshytterna har tömts helt och hållet och håller nu på att återuppbyggas i sin forna glans, för att kunna tjäna som förläggning åt långväga medarbetare.

Tanken är att Sprängaren skall kunna gå för egen maskin när hon fyller 100 år.

När hon kommit under ånga kommer Sprängaren, såvitt vi vet,  att vara det enda örlogsfartyget i världen från första världskriget som kan gå för egen maskin. Definitivt kommer hon att vara det enda svenska örlogsfartyg med kolvångmaskin, som byggts för flottas räkning som finns kvar.

Hon är dessutom unik så tillvida att hon är ett fint exempel på svenska folkets försvarsvilja i början av förra seklet.