2011

Vedettbåtarna Sökaren, Sveparen och Sprängaren byggdes för de insamlade medel som blev över när man byggt pansarskeppet Sverige. Meningen var att de skulle kunna lite av det mesta, skjuta med 57mm kanon, fälla, bärga och svepa minor (faktiskt de första fartygen i Flottan som byggdes med svepspel) bogsera och bryta is. Fartygen byggdes på Motala verkstad 1918 och det sista mer spektakulära de gjorde i Flottan var att Sveparen deltog i bärgningen av Vasa 1961. Sprängaren såldes 1962 till Varbergs hamn för att under namnet Klåback fungera som hamnbogserare. I Varberg konverterades hon också till oljeeldning .

Årets verksamhet har till stor del präglats av två stora arbeten.

Dels har Sveparen i princip tömts på allt som vi kan tänkas behöva vid restaureringen a Sprängaren.  Inredningsdetaljer har monterats loss och lagts i förråd. Vid kontroll av kättingboxen hittade vi ett stort antal roster och rosterjärn vilket var mycket positivt då vi inte hade ett enda på Sprängaren.  Svepspelet har skurits loss och har med Stor hjälp från Nordanö lyfts över till Sprängaren. Hjälpångmaskiner, specialrör, armaturer, strömbrytare, vattenståndsglas mm har demonterats och tillvaratagits. Det som nu återstår är pannfronterna med eldluckor vilka vi kommer att få hämta hos skrotaren när han kommit så långt.

Ett av Sveparens ankare har deponerats iland för att utgöra en del av blickfånget på Veteranflottiljens ”paradplats”. En del materiel från Sveparen har överförts till andra K-märkta ångfartyg i Stockholmstrakten.

Dels har Sprängaren i september varit inne på Beckholmen för indockning. Hon bogserades in av SVK med hjälp av en 700 båt. Efter ett antal fördröjningar på grund av vädret kom vi iväg framåt kvällningen resan gick fint men var lite äventyrlig i Baggensstäket men kl 0230 var vi förtöjda i dockan. Under 10 dagar blästrades hela skrovet, botten undersöktes och alla bottenventiler demonteradeds och fick en behövlig översyn.  Skrovet var i förvånansvärt god kondition, inte ens offerannoderna behövde bytas.  Botten målades enligt konstens alla regler så även skrovet som fick en nyans som vi tagit fram men hjälp av Sjöhistoriskas personal.  Hela arbetet utfördes av ”Henrys allt i allt” från Rönnäng som gjorde ett strålande jobb under tidspress. Personalen från Rönnäng blev förlag på M 20. Ett fint exempel på hur vi kan hjälpas åt inom Veteranflottiljen.

Under varvsvistelsen passade vi också på att få maskinrummet sanerat och rengjort från den pannbrännolja som läckt ut vilket gör att det är betydligt trivsammare att arbeta där nu.  Efter varvsvistelsen bogserade Nordanö ut oss till Gålö igen, denna gång utan att passera Baggensstäket. Vi var alltför rädda om den nymålade botten!

Under året har även stora delar av oljeeldningsutrustningen tagits bort och maskinen har smorts och baxats vilket gör att nu löper lätt.

Vi har under året etablerat samarbete med Stockholms Ånglokssällskap till ömsesidig hjälp o trevnad. Bland annat har vi fått tillgång till containers för skrot o avfall. Vi har även fått upp grus på cisternplan, mer är på väg, så att vi på sikt kan få dit en del av alla de Veteranflottilj containers som nu står lite varstans inom området.

På Sveparen återstår nu att, om möjligt lyfta iland ankarspelet och sedan får hon gå till skrotaren. Det skall bli skönt att slippa ansvaret för henne under denna vinter men bäst av allt är nog att det ”destruktiva” arbetet är slut och att vi kan ägna oss helhjärtat åt att bygga upp och renovera.

Under den kommande säsongen kommer vi att koncentera oss på att:

– byta tuber i pannan

– måla reling och överbyggnad i rätt färg så att hon får tillbaka sitt örlogsfartygsutseende

– måla id nummer på bogarna och namn i akterstäven.

-iståndsätta vatten- och värmesystem

Samt om möjligt få igång byssan och befälsinredningen.

Björn Lagersten